Mg (lok)
I den här artikeln kommer vi att utforska Mg (lok) i detalj, ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet och intresse på senare tid. Från dess påverkan på samhället till dess relevans inom olika studieområden har Mg (lok) varit föremål för debatt och diskussion i en lång rad olika sammanhang. Genom en uttömmande analys kommer vi att försöka fördjupa oss i de många aspekterna av Mg (lok), och erbjuda ett heltäckande perspektiv som gör det möjligt för läsaren att bättre förstå dess betydelse och implikationer. Från dess ursprung till dess möjliga framtida implikationer kommer den här artikeln att närma sig Mg (lok) från olika perspektiv för att ge en komplett och berikande översikt över detta fascinerande ämne.
| Mg | |
 Mg 620 vid järnvägens 150-årsjubileum i Gävle 2006. | |
| Fordonstyp | Lok |
|---|---|
| Tillverkningsår | 1944–1945 |
| Byggt antal | 17 st |
| Tillverkare |  ASEA |
| Axelföljd | Co'Co' |
| Längd (över buffert) | 16,8 meter |
| Drivhjulsdiameter | 1 000 mm |
| Drivmedel | El 15 kV AC 16,7 Hz |
| Effekt | 2 640 kW |
| Största tillåtna hastighet | 80 km/h |
| Startdragkraft | 300 kN |
| Tjänstevikt | 102 ton |
| Operatörer | SJ Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg (SKÅJ) bevarar ett Mg-lok. |
Mg (ursprungligt littera M) är en loktyp som utvecklades av Statens Järnvägar för att trafikera stambanorna i norr och kunna dra stora laster.
Mg-loken konstruerades när Norra stambanan elektrifierades på 1940-talet.
Eftersom den är mycket brantare och kurvigare än stambanorna i södra Sverige behövdes en starkare loktyp. Kurvigheten samt att man vid denna tid började behärska tekniken att bygga boggilok gjorde att man valde en konstruktion med två treaxlade boggier. Den tidigare erfarenheten av bland annat Ha och Hb hade gjort SJ skeptiska till boggilok men på norrlandslinjerna var inget annat tänkbart. D-loket var för svagt för de långa backarna och Of-loken var för långa för att gå bra i kurvorna. Kravet på större dragkraft gjorde att det var nödvändigt att gå ifrån lågspänningsreglering som D-loken hade till högspänningsreglering som F-loken hade. För att loket skulle bli tillräckligt starkt och tungt gjordes det sexaxlat med axelföljden Co'Co'. Utrustningen i maskinrummet var inte symmetriskt placerad, vilket fick till följd att loket inte var lika på höger- och vänstersidan. Loktypen var mycket driftsäker. Under juli månad 1945 var samtliga lok i drift alla dagar i månaden. Loktypen var i drift till och med 1980, då de sista loken slopades.
Ett Mg-lok finns bevarat, hos Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg.
Typen utvecklades på 1950-talet till Ma, en loktyp som också TGOJ köpte när man elektrifierade sin bana.
Källor
- ^ Nordin, Tore; Wretman, Lennart, Grundstedt, Ove (1998). Svenska Ellok. Stockholm: Svenska Järnvägsklubben. ISBN 91-85098-84-1
- ^ Nilsson, Lennart; Stenvall, Frank (1984). Nordens Järnvägar 1980. Malmö: Frank Stenvalls Förlag. ISBN 91-7266-081-3
- ^ ”SKÅJ:s Elektrolok”. http://www.skaj.se/fordon/elektrolok/index.php. Läst 2 januari 2012.
- ^ Lange, Thomas (2005). Museibanor och veterantåg. Stockholm: Museibanornas Riksorganisation, Järnvägshistoriska Riksförbundet. ISBN 91-85305-06-5
Referenser
- Nordin, Tore, Wretman, Lennart, Grundstedt, Ove Svenska Ellok Svenska Järnvägsklubbens skriftserie 67 1998, ISBN 91-85098-84-1
- Stenvall, Frank Nordens järnvägar 1980 Frank Stenvalls förlag 1984, ISBN 91-7266-081-3
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||