I den här artikeln kommer Robert Bárány att behandlas ur olika perspektiv, med syftet att fördjupa sig i dess betydelse, förekomst och relevans idag. Utefter dessa linjer kommer olika aspekter relaterade till Robert Bárány att analyseras, med fokus på dess utveckling över tid, dess påverkan på samhället och dess inflytande inom olika områden. Likaså kommer relevant data, studier och reflektioner att presenteras som gör att läsaren kan få en heltäckande och berikande vision om Robert Bárány. Från dess ursprung till dess nuvarande situation, genom dess implikationer inom den kulturella, sociala, politiska eller ekonomiska sfären, syftar denna artikel till att belysa Robert Bárány och skapa ett utrymme för reflektion och debatt kring detta mycket transcendentala ämne.
Robert Bárány ![]() | |
![]() | |
Född | 22 april 1876[1][2][3] Wien[4][1] |
---|---|
Död | 8 april 1936[5][6][2] (59 år) Uppsala församling[6][7], Sverige |
Begravd | Norra begravningsplatsen[8] kartor |
Medborgare i | Cisleithanien, Sverige och Österrike |
Utbildad vid | Wiens universitet, ![]() |
Sysselsättning | Läkare[1], otolog[1], professor, neuroforskare, forskare |
Arbetsgivare | Wiens universitet Uppsala universitet[1] |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1914)[1] | |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Robert Bárány, född 22 april 1876 i Wien, död 8 april 1936 i Uppsala, var en österrikisk-ungersk och svensk nobelpristagare och otolog. År 1914 erhöll han Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Han studerade balansorganen i örat. Han var bosatt i Sverige från omkring 1917 och blev svensk medborgare 1919.
Bárány blev medicine doktor i Wien år 1900 och var därefter assistent vid psykiatriska kliniker i Heidelberg och Freiburg im Breisgau 1901–1902. Han var därefter assistent och demonstrator vid universitetsöronkliniken i Wien 1903–1911, och privatdocent i öronläkekonst vid samma universitet år 1909. Under en tid samarbetade han också med Sigmund Freud.
Bárány tjänstgjorde som österrikisk sanitetsofficer under första världskriget. Han blev tillfångatagen och var rysk krigsfånge i Turkestan[9] när han tilldelades Nobelpriset. Med hjälp av svenska diplomatiska insatser, bland annat utförda av prins Carl, men inte minst läkaren och professorn i otorinolaryngologi, Gunnar Holmgren, frigavs Bárány och kunde ta emot sitt Nobelpris år 1916. Med hjälp av Holmgren och andra kollegor kunde Bárány, efter att ha tilldelats priset, återförenas med sin familj i Uppsala. Han tilldelades därefter år 1917 en docentur vid Uppsala universitet och blev samtidigt föreståndare för dess avdelning för öron-, näs- och halssjukdomar och erhöll samma år professors namn. År 1919 erhöll han svenskt medborgarskap. Han förblev verksam i Uppsala fram till sin död.
Robert Bárány var son till Ignáz Bárány, född 1842 i Várpalota, Ungern. Han gifte sig 9 mars 1909 med Ida Felicitas Berger, född 12 december 1881.[10] Bárány var far till professorerna Ernst Bárány och Franz Bárány samt farfar till Anders Bárány. Han ska ha lärt sig esperanto någon gång innan 1916.[11]
|