I dagens värld är Eric R. Kandel fortfarande ett ämne av stor relevans och debatt. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess inflytande på populärkulturen eller dess betydelse i vardagen, fortsätter Eric R. Kandel att vara ett ämne av intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. Från dess ursprung till dess utveckling idag har Eric R. Kandel varit föremål för många studier, analyser och diskussioner som försöker bättre förstå dess omfattning och innebörd. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Eric R. Kandel och undersöka dess betydelse i det aktuella sammanhanget.
Eric R. Kandel ![]() | |
![]() Eric R. Kandel, 2006. | |
Född | 7 november 1929 (95 år) Wien |
---|---|
Medborgare i | USA och Österrike |
Utbildad vid | Harvard University Erasmus Hall High School New York University School of Medicine Columbia University Yeshivah of Flatbush ![]() |
Sysselsättning | Neurolog, biokemist, universitetslärare, psykolog, psykiater, neuroforskare, biofysiker |
Arbetsgivare | Columbia University |
Maka | Denise Kandel |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (2000)
Se lista | |
Redigera Wikidata |
Eric Richard Kandel, född 7 november 1929 i Wien, Österrike, är en amerikansk Nobelpristagare i fysiologi eller medicin år 2000. Han tilldelades priset för sina "upptäckter rörande signalsubstanser i nervsystemet". Han delade priset med sin landsman Paul Greengard och svensken Arvid Carlsson.
Signalerna från en nervcell till en annan överförs med hjälp av olika signalsubstanser. Signalöverföringen sker i speciella kontaktpunkter, synapser. En enda nervcell kan ha tusentals kontaktpunkter med andra nervceller.
Arvid Carlsson upptäckte att dopamin är en sådan signalsubstans i hjärnan och att dopamin har stor betydelse för kontroll av våra rörelser. Hans forskningsrön ledde i sin tur till insikten att Parkinsons sjukdom orsakas av dopaminbrist i vissa delar av hjärnan och till att man kunde få fram ett effektivt läkemedel (L-dopa) mot denna sjukdom.
Paul Greengard upptäckte hur dopamin och en rad andra signalsubstanser utövar sina effekter i nervsystemet. Signalsubstanserna påverkar först en receptor på cellens yta. Det utlöser en kaskad av reaktioner som påverkar vissa "nyckelproteiner" som i sin tur reglerar olika funktioner i cellen. Proteinernas form och funktion förändras genom att fosfatgrupper tillförs (fosforylering) eller tas bort (defosforylering). Genom denna mekanism kan signalsubstanser överföra sina budskap mellan nervceller.
Eric Kandel upptäckte sedan hur synapsernas effektivitet kan förändras och med vilka molekylära mekanismer detta sker. Han visade att synapsernas funktion är central för inlärning och minne. För uppkomsten av en form av korttidsminne spelar proteinfosforylering i synapsen en viktig roll. För att ett långtidsminne ska uppstå krävs dessutom nybildning av proteiner som bland annat leder till att synapsens form och funktion förändras.
Eric Kandel klarlade vid utnämnandet av Nobelpriset att han absolut inte var en österrikisk nobelpristagare, utan en judisk-amerikansk. Detta fick Österrikes president att fråga honom vad som kunde göras för att ändra hans inställning. Börja med att döpa om Dr-Karl-Lueger-Ring (efter antisemiten Karl Lueger) blev svaret.
År 1983 tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award och 1999 Wolfpriset i medicin.
|