Den här artikeln kommer att ta upp ämnet John F. Enders, som har skapat intresse och debatt inom olika samhällsområden. John F. Enders har fångat uppmärksamheten hos forskare, experter och till och med den vanliga medborgaren på grund av dess relevans och inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Under åren har John F. Enders varit föremål för analys, diskussion och reflektion, vilket gett upphov till en mängd olika åsikter och perspektiv kring detta ämne. I den meningen är det av stor vikt att fördjupa kunskapen och förståelsen för John F. Enders, i syfte att berika debatten och främja en övergripande och kritisk vision i detta avseende. Följande linjer kommer därför olika dimensioner av John F. Enders att utforskas, med syftet att erbjuda en fullständig och objektiv titt på detta ämne av relevans för dagens samhälle.
John F. Enders ![]() | |
![]() John F. Enders byst vid Polio Hall of Fame | |
Född | 10 februari 1897[1][2][3] West Hartford, USA |
---|---|
Död | 8 september 1985[1][2][3] (88 år) Waterford, USA |
Begravd | Fairview Cemetery[4] |
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | Harvard University Yale University ![]() |
Sysselsättning | Virolog, läkare, entreprenör, kemist, biokemist |
Arbetsgivare | Harvard University |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1954)[5][6] Albert Lasker Basic Medical Research Award (1954)[7] Robert Koch-priset (1962)[8][9] Howard Taylor Ricketts Award (1962)[10] Presidentens frihetsmedalj (1963)[11] AMA Scientific Achievement Award (1963) Utländsk ledamot av Royal Society (1967)[12] Hedersdoktor vid Université Toulouse-III-Paul-Sabatier (1973)[13] Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Rudolf Diesel-medaljen Cameron Prize (Edinburghs universitet) | |
Redigera Wikidata |
John Franklin Enders, född 10 februari 1897 i West Hartford, Hartford County, Connecticut, död 8 september 1985 i Waterford, New London County, Connecticut, var en amerikansk virolog.
Enders blev 1935 professor vid Harvard University. Han bidrog till att förbättra tekniken för att odla virus, som orsakar sjukdomar så att man kunde utveckla vacciner mot bl.a. polio, mässling och röda hund. För detta belönades han tillsammans med landsmännen Frederick C. Robbins och Thomas H. Weller med Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1954 och samma år tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award.
|
|