Idag är Paul Ehrlich ett ämne av stor relevans som täcker olika områden i det dagliga livet. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på ekonomin, Paul Ehrlich är ett ämne som har väckt intresset hos både experter och medborgare. Med teknikens framsteg och globaliseringen har Paul Ehrlich blivit en allmänt förekommande fråga som inte bara påverkar ett land eller en region, utan har globala återverkningar. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Paul Ehrlich, från dess ursprung till dess projektion i framtiden, i syfte att förstå dess betydelse och inverkan idag.
Paul Ehrlich ![]() | |
![]() | |
Född | 14 mars 1854 Strzelin |
---|---|
Död | 20 augusti 1915 (61 år) Bad Homburg, Tyskland |
Begravd | Alter jüdischer Friedhof Rat-Beil-Straße |
Medborgare i | Konungariket Preussen och Kejsardömet Tyskland |
Utbildad vid | Maria-Magdalenen-Gymnasium Rostocks universitet Leipzigs universitet Universitetet i Wrocław Strasbourgs universitet Freiburgs universitet ![]() |
Sysselsättning | Biolog, universitetslärare, kemist, läkare, immunolog, uppfinnare, farmakolog |
Arbetsgivare | Charité Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin (1890–) Johann Wolfgang Goethe-Universität (1899–) Göttingens universitet (1904–) |
Maka | Hedwig Pinkus |
Utmärkelser | |
Croonian Medal and Lecture (1900) Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1908) Utländsk ledamot av Royal Society (1910) Liebig-medaljen (1911) Maximiliansorden för konst och vetenskap (1912) Cameron Prize (Edinburghs universitet) | |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Paul Ehrlich, född 14 mars 1854 i Strehlen, provinsen Schlesien, död 20 augusti 1915 i Bad Homburg, Hessen-Nassau, var en tysk medicine professor och nobelpristagare i fysiologi eller medicin. Ehrlich föddes i nuvarande sydvästra Polen.
Paul Ehrlich disputerade i Leipzig med en avhandling om histologi, och avslutade sina medicinska studier i Breslau 1877. Efter en tids studier i patologi under Julius Cohnheim 1878 blev han utnämnd till överläkare vid första medicinska kliniken i Berlin. Vid sidan av sitt kliniska arbete sysslade Ehrlich här huvudsakligen med studier över färgämnenas biokemiska verkningar. Han visade, att olika celler och cellbeståndsdelar har olika affinitet till olika färgämnen, och indelade blodets element efter den varierade färgbarheten hos de vita blodkropparnas granula, och lade därmed grunden till studiet av blodets histologi och blodsjukdomarna. 1887 utnämndes Ehrlich, som redan 1884 fått titeln professor, till docent vid Berlins universitet. Sedan han i ungefär ett och ett halvt år i Egypten vårdats för en tuberkulos han ådragit sig under sina experiment, inrättade han efter hemkomsten först ett privat laboratorium, men anställdes 1890 vid det just färdigbyggda Institut für Infektionskrankheiten i Berlin. Han utnämndes snart till professor i Berlin och började nu sina undersökningar över immunitet och antitoxin. 1896 inrättades för Ehrlich ett särskilt institut för serumprövning och serumkontroll. Ehrlich övertog 1899 ledningen av det nyinrättade institutet för experimentell terapi i Frankfurt am Main och påbörjade här i samarbete med andra forskare en serie undersökningar över hemolysiner och cytolysiner, vilkas komplexa natur fastslogs och för vilkas funktioner beteckningarna komplement och amboceptor infördes. I det donerade Georg-Speyer-Haus började Ehrlich 1906 de undersökningar, som lade grunden till kemoterapin.
Ehrlichs bidrag till vetenskapen består bland annat i att ha deltagit i forskningen om difteriserum samt att ha utvecklat Salvarsan, det första botemedlet mot syfilis. Han erhöll Nobelpriset 1908 tillsammans med Ilja Metjnikov.
Ehrlich invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1910.
|