Numera har H. Robert Horvitz blivit ett ämne av stor relevans i vårt samhälle. Med teknologins framsteg och globaliseringen har H. Robert Horvitz tagit en ledande roll i våra liv och påverkat allt från våra personliga relationer till utvecklingen av ekonomin. Det är därför det är viktigt att förstå och reflektera över H. Robert Horvitz, för att förstå dess inverkan på våra liv och fatta välgrundade beslut. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av H. Robert Horvitz och dess inflytande inom olika områden, med syftet att erbjuda en heltäckande vision av detta ämne som är så relevant idag.
H. Robert Horvitz ![]() | |
Född | 8 maj 1947 (77 år) Chicago, USA |
---|---|
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | Harvard University, filosofie doktor, Massachusetts Institute of Technology Niles East High School Massachusetts Institute of Technology School of Science ![]() |
Sysselsättning | Biolog, genetiker, universitetslärare, läkare |
Arbetsgivare | Massachusetts Institute of Technology Howard Hughes Medical Institute (1988–) |
Maka | Martha Constantine-Paton |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2002 Se lista | |
Webbplats | eb.mit.edu/horvitz/www/ |
Redigera Wikidata |
Howard Robert Horvitz, född 8 maj 1947 i Chicago, Illinois, är en amerikansk biolog. Han erhöll Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2002. Han tilldelades priset för sina "upptäckter rörande genetisk reglering av organutveckling och programmerad celldöd". Han delade priset med britterna Sydney Brenner och John E. Sulston.
Horvitz tog doktorsexamen i biologi vid Harvard University 1974. Han är nu professor vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Cambridge, Massachusetts, USA.
I människokroppen finns hundratals olika celltyper och alla härstammar från den befruktade äggcellen. Under fosterutvecklingen sker en mycket omfattande ökning av antalet celler, som specialiseras för att bilda kroppens olika vävnader och organ. Även i den vuxna individen nybildas dagligen stora mängder celler. Parallellt med denna celltillväxt förekommer, både hos foster och vuxna, celldöd som en normal process för att rätt antal celler i vävnaderna ska upprätthållas. Denna finstämda, kontrollerade eliminering av celler kallas programmerad celldöd.
Brenner införde rundmasken Caenorhabditis elegans som modellorganism där man i detalj kunde studera celldelningar och cellspecialiseringar från befruktad äggcell till vuxen individ. Suston fortsatte arbetet och kartlade ett "cellsläktträd", där varje celldelning och cellmognad kunde följas under utvecklingen av en vävnad i C. elegans. Han visade att bestämda celler genomgår programmerad celldöd som en del av den normala utvecklingen och identifierade den första mutationen i en gen som deltar i celldödsprocessen.
Horvitz upptäckte och karaktäriserade de nyckelgener som styr den programmerade celldöden i C. elegans. Han har visat hur dessa gener samverkar med varandra i cellens dödsprocess och att motsvarande gener finns hos människan.
|