Daniel Bovet

I dagens värld har Daniel Bovet blivit ett relevant och oumbärligt ämne i det nutida samhället. Dess inflytande täcker olika områden, från politik och ekonomi till kultur och teknik. Varje dag är Daniel Bovet föremål för debatt, analys och reflektion av experter på området, såväl som vanliga medborgare som vill förstå dess inverkan på deras liv. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Daniel Bovet, från dess ursprung till dess nuvarande återverkningar, i syfte att belysa detta fenomen och dess betydelse idag.

Daniel Bovet Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1957
Född23 mars 1907
Neuchâtel
Död8 april 1992 (85 år)
Rom
Medborgare iItalien och Schweiz
Utbildad vidGenèves universitet
SysselsättningBiokemist, läkare, universitetslärare, apotekare, esperantist, neuroforskare, farmakolog, biolog
ArbetsgivareInstitut Pasteur
La Sapienza
MakaFilomena Nitti
BarnDaniel Pierre Bovet (f. 1939)
FöräldrarPierre Bovet
Utmärkelser
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1957)
Hedersdoktor vid Montpelliers universitet (1959)
Hedersdoktor vid Sorbonne (1960)
Hedersdoktor vid universitetet i Nancy (1962)
Utländsk ledamot av Royal Society (1962)
Hedersdoktor vid Strasbourgs universitet (1963)
Cameron Prize (Edinburghs universitet)
Redigera Wikidata

Daniel Bovet, född 23 mars 1907, död 8 april 1992, var en italiensk farmakolog.

Biografi

Bovet föddes i Fleurier i Schweiz. Han avlade examen vid universitetet i Genève 1927 och disputerade 1929. Från 1929 till 1947 arbetade vid Pasteurinstitutet i Paris. Han flyttade 1947 till Istituto Superiore di Sanità i Rom.

År 1964 blev Bovet professor vid universitet i Sassari i Italien och från 1969 till 1971 var han chef för National Research Council i Rom innan han avgick till en professur vid University of Rom La Sapienza, som han innehade fram till 1982.

År 1957 erhöll Bovet Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av läkemedel som blockerar effekten av specifika signalsubstanser. Han är mest känd för sin upptäckt 1937 av antihistaminer, som blockerar signalsubstansen histamin och används för behandling av allergier. Inom hans forskning finns också arbeten kring kemoterapi, sulfapreparat, det sympatiska nervsystemet, farmakologi kring curare och andra neurofarmakologiska områden.

År 1965 ledde Bovet en studie som visade att tobaksrökning ökade användarens intelligens. Han förklarade i en intervju för New York Times att syftet inte var att ”skapa genier, utan att sätta mindre begåvade personer i stånd att nå en tillfredsställande mental och intellektuell utveckling”.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

Noter

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Daniel-Bovettopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w66k039t, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: bovet-daniel, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Nobel Laureate API-ID: https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/1957/bovet/facts/.
  5. ^ läs online, ieeexplore.ieee.org .
  6. ^ läs online, psycnet.apa.org .
  7. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: EBchecked/topic/76026/Daniel-Bovettopic/Britannica-Online.
  8. ^ läs online, The New York Times .
  9. ^ läs online, The New York Times .
  10. ^ PubMed-ID: 4888526.
  11. ^ läs online, Nobelprize.org .
  12. ^ läs online, Nobelprize.org .
  13. ^ läs online, doc.rero.ch .
  14. ^ Jérôme Fenoglio (red.), UN CERTIFICAT DE SCOLARITÉ POURRAIT REMPLACER LE BACCALAURÉAT déclare le recteur Sarrailh, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 5 november 1960, s. 16, läs online .
  15. ^ läs online, www.legifrance.gouv.fr .
  16. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 43, läs online.
  17. ^ Jérôme Fenoglio (red.), LA RENTRÉE SOLENNELLE DE L'UNIVERSITÉ DE STRASBOURG, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 25 november 1963, s. 16 .

Externa länkar