I dagens värld har Daniel Bovet blivit ett relevant och oumbärligt ämne i det nutida samhället. Dess inflytande täcker olika områden, från politik och ekonomi till kultur och teknik. Varje dag är Daniel Bovet föremål för debatt, analys och reflektion av experter på området, såväl som vanliga medborgare som vill förstå dess inverkan på deras liv. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Daniel Bovet, från dess ursprung till dess nuvarande återverkningar, i syfte att belysa detta fenomen och dess betydelse idag.
Daniel Bovet ![]() | |
![]() | |
Född | 23 mars 1907 Neuchâtel |
---|---|
Död | 8 april 1992 (85 år) Rom |
Medborgare i | Italien och Schweiz |
Utbildad vid | Genèves universitet ![]() |
Sysselsättning | Biokemist, läkare, universitetslärare, apotekare, esperantist, neuroforskare, farmakolog, biolog |
Arbetsgivare | Institut Pasteur La Sapienza |
Maka | Filomena Nitti |
Barn | Daniel Pierre Bovet (f. 1939) |
Föräldrar | Pierre Bovet |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1957) Hedersdoktor vid Montpelliers universitet (1959) Hedersdoktor vid Sorbonne (1960) Hedersdoktor vid universitetet i Nancy (1962) Utländsk ledamot av Royal Society (1962) Hedersdoktor vid Strasbourgs universitet (1963) Cameron Prize (Edinburghs universitet) | |
Redigera Wikidata |
Daniel Bovet, född 23 mars 1907, död 8 april 1992, var en italiensk farmakolog.
Bovet föddes i Fleurier i Schweiz. Han avlade examen vid universitetet i Genève 1927 och disputerade 1929. Från 1929 till 1947 arbetade vid Pasteurinstitutet i Paris. Han flyttade 1947 till Istituto Superiore di Sanità i Rom.
År 1964 blev Bovet professor vid universitet i Sassari i Italien och från 1969 till 1971 var han chef för National Research Council i Rom innan han avgick till en professur vid University of Rom La Sapienza, som han innehade fram till 1982.
År 1957 erhöll Bovet Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av läkemedel som blockerar effekten av specifika signalsubstanser. Han är mest känd för sin upptäckt 1937 av antihistaminer, som blockerar signalsubstansen histamin och används för behandling av allergier. Inom hans forskning finns också arbeten kring kemoterapi, sulfapreparat, det sympatiska nervsystemet, farmakologi kring curare och andra neurofarmakologiska områden.
År 1965 ledde Bovet en studie som visade att tobaksrökning ökade användarens intelligens. Han förklarade i en intervju för New York Times att syftet inte var att ”skapa genier, utan att sätta mindre begåvade personer i stånd att nå en tillfredsställande mental och intellektuell utveckling”.
|