Idag vill vi prata om Paul Karrer. Paul Karrer är ett ämne som har väckt intresse hos många på senare tid. Dess relevans har överskridit gränser och har blivit en källa till debatt och reflektion inom olika samhällssfärer. Många experter har ägnat tid och ansträngning åt att studera Paul Karrer, för att försöka förstå dess inverkan och omfattning i våra dagliga liv. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Paul Karrer, från dess ursprung till dess möjliga framtida implikationer. Vi hoppas att denna läsning ger en heltäckande bild av Paul Karrer och dess implikationer i dagens samhälle.
Paul Karrer ![]() | |
![]() | |
Född | 21 april 1889 Moskva |
---|---|
Död | 18 juni 1971 (82 år) Zürich |
Begravd | Flunterns begravningsplats |
Medborgare i | Schweiz |
Utbildad vid | Zürichs universitet ![]() |
Sysselsättning | Kemist, universitetslärare, biokemist |
Befattning | |
Rektor (1950–1952) | |
Arbetsgivare | Zürichs universitet (1919–1959) |
Utmärkelser | |
Marcel Benoist-priset (1922) Hedersdoktor vid Universidad Complutense (1934) Nobelpriset i kemi (1937) Hedersdoktor vid Lyons universitet (1937) Hedersdoktor vid Sorbonne (1938) Utländsk ledamot av Royal Society (1947) Hedersdoktor vid Strasbourgs universitet (1950) Honorary Fellow of the Royal Society of Edinburgh | |
Redigera Wikidata |
Paul Karrer, född i Moskva den 21 april 1889, död i Zürich den 18 juni 1971, var en schweizisk kemist.
Karrer blev professor i Zürich 1919. Han upptäckte tillsammans med Paul Ehrlich de viktiga preparaten silver- och kopparsalvarsan, och gjorde senare en rad betydelsefulla insatser inom den organiska kemin, särskilt rörande kolhydrater och karotinoider samt inom vitaminforskningen. Karrer har utgett Lehrbuch der organischen Chemie.
År 1937 erhöll han Nobelpriset i kemi "för sina undersökningar av karotenider, flaviner och vitaminerna A och B2". Han delade priset med Walter Norman Haworth.
Karrer invaldes 1942 som utländsk ledamot nummer 808 av Kungliga Vetenskapsakademien.
|
|