Hideki Shirakawa
I dagens värld har Hideki Shirakawa blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Oavsett om vi talar om Hideki Shirakawa i det historiska, sociala, tekniska eller vetenskapliga sammanhanget är dess inverkan och betydelse obestridlig. Under de senaste decennierna har intresset för Hideki Shirakawa växt exponentiellt, vilket har lett till en större analys och diskussion om dess implikationer och konsekvenser. Från sitt ursprung till sin framtid är Hideki Shirakawa ett ämne som väcker passionerade debatter och motstridiga åsikter, vilket gör studien väsentlig för att förstå världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt på Hideki Shirakawa, med syftet att ge en bred och berikande syn på detta viktiga ämne.
Hideki Shirakawa  | |
 | |
| Född | 20 augusti 1936 (88 år) Tokyo prefektur, Japan |
|---|---|
| Medborgare i | Japan |
| Utbildad vid | Tokyo Kogyo-universitetet University of Pennsylvania  |
| Sysselsättning | Kemist, professor, ingenjör, akademiker |
| Arbetsgivare | Tsukubas universitet |
| Släktingar | Naoko Takahashi |
| Utmärkelser | |
| Nobelpriset i kemi (2000) Kulturorden (2000) Person med särskild kulturell förtjänst (2000) | |
| Redigera Wikidata | |
Hideki Shirakawa, född 20 augusti 1936 i Tokyo, är en japansk kemist. Han tilldelades Nobelpriset i kemi år 2000 för "upptäckten och utvecklandet av ledande polymerer". Han delade priset med amerikanerna Alan Heeger och Alan MacDiarmid.
Efter grundläggande teknisk utbildning vid Tokyo Kogyo-universitetet tillbringade han åren 1976–1979 vid University of Pennsylvania i USA. Han återvände sedan till Japan där han nu är professor i kemi vid materialvetenskapliga institutet vid Tsukubas universitet (från april år 2000 professor emeritus).
Vanligtvis leder plaster inte elektrisk ström. I själva verket används plast just som isolering kring koppartrådarna i vanliga elsladdar. Det har dock visat sig vara möjligt att göra vissa plaster elektriskt ledande. Plaster är polymerer, molekyler som upprepar sin struktur regelbundet i långa kedjor. För att en polymer ska kunna leda elektrisk ström måste den bestå av omväxlande enkel- och dubbelbindningar mellan kolatomerna. Den måste också "dopas", vilket innebär att man plockar bort elektroner (genom oxidation) eller för in extra elektroner (genom reduktion). Dessa "hål" eller extra elektroner kan röra sig längs polymerkedjan - den blir elektriskt ledande.
Heeger, MacDiarmid och Shirakawa var pionjärer inom detta område under slutet av 1970-talet och har därefter utvecklat ledande polymerer till ett forskningsfält av stor betydelse. Området har också gett upphov till viktiga praktiska tillämpningar. Ledande plaster används, eller är under industriell utveckling, i till exempel antistatmedel för fotografisk film, skärmskydd mot strålning från datorer och "smarta" fönster (som kan utestänga solljus). Nyligen har dessutom halvledande polymerer fått tillämpningar i lysdioder och solceller samt i displayer på mobiltelefoner och TV-skärmar i miniformat.
Referenser
Noter
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Shirakawa-Hidekitopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: shirakawa-hideki, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000023510, läst: 9 oktober 2017.
- ^ The Nobel Prize in Chemistry 2000, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.
- ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Hideki Shirakawa.
| |||||||||||||||||||
|