Formel 1-VM 1984
I den här artikeln kommer vi att utforska effekterna av Formel 1-VM 1984 på olika områden i det dagliga livet. Från dess inflytande på tekniken till dess roll i samhället har Formel 1-VM 1984 blivit ett ämne med allt större relevans i den samtida världen. Genom en djupgående analys kommer vi att undersöka hur Formel 1-VM 1984 har format hur vi interagerar med omvärlden, samt vilka konsekvenser det har för framtiden. Från dess ursprung till dess närvaro idag, försöker den här artikeln belysa den avgörande roll Formel 1-VM 1984 spelar i våra dagliga liv, och hur dess inflytande kommer att fortsätta att forma vår nutid och framtid.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Formel 1-VM 1984 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 25 mars–21 oktober. Förarmästerskapet vanns av österrikaren Niki Lauda och konstruktörsmästerskapet av McLaren-TAG.
| F1-regler i korthet 1984 | |
| Motor | Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc |
|---|---|
| Max cylindrar | 12 |
| Bilens minimivikt | 540 kg |
| Max bränsle | 220 liter/race |
| Poängberäkning | 9, 6, 4, 3, 2, 1 • Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen. • I stall som officiellt startade med bara en bil fick andreföraren inga poäng. |
Vinnare
- Förare:
Niki Lauda, Österrike, McLaren-TAG - Konstruktör:
McLaren-TAG, Storbritannien
Grand Prix 1984
.svg){kind=small}
Stall, nummer och förare 1984
Slutställning förare 1984
| Placering | Förare | Konstruktör | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 |  Niki Lauda
|
McLaren-TAG | 72 |
| 2 |  Alain Prost
|
McLaren-TAG | 71,5 |
| 3 |  Elio de Angelis
|
Lotus-Renault | 34 |
| 4 | Michele Alboreto
|
Ferrari | 30,5 |
| 5 |  Nelson Piquet
|
Brabham-BMW | 29 |
| 6 | René Arnoux
|
Ferrari | 27 |
| 7 | .svg){kind=small} Derek Warwick
|
Renault | 23 |
| 8 |  Keke Rosberg
|
Williams-Honda | 20,5 |
| 9 | Ayrton Senna
|
Toleman-Hart | 13 |
| 10 | Nigel Mansell
|
Lotus-Renault | 13 |
| 11 | Patrick Tambay
|
Renault | 11 |
| 12 | Teo Fabi
|
Brabham-BMW | 9 |
| 13 | Riccardo Patrese
|
Alfa Romeo | 8 |
| 14 | Jacques Laffite
|
Williams-Honda | 5 |
| 15 | .svg){kind=small} Thierry Boutsen
|
Arrows-Ford & Arrows-BMW | 5 |
| 16 |  Eddie Cheever
|
Alfa Romeo | 3 |
| 17 |  Stefan Johansson
|
Toleman-Hart | 3 |
| 18 | Andrea de Cesaris
|
Ligier-Renault | 3 |
| 19 | Piercarlo Ghinzani
|
Osella-Alfa Romeo | 2 |
| 20 |  Marc Surer
|
Arrows-BMW | 1 |
| 21 | Jo Gartner
|
Osella-Alfa Romeo | 0 |
| 22 | Gerhard Berger
|
ATS-BMW | 0 |
Slutställning konstruktörer 1984
| Placering | Konstruktör | Poäng |
|---|---|---|
| 1 | McLaren-TAG |
143,5 |
| 2 | Ferrari |
57,5 |
| 3 | Lotus-Renault |
47 |
| 4 | Brabham-BMW |
38 |
| 5 | Renault |
34 |
| 6 | Williams-Honda |
25,5 |
| 7 | Toleman-Hart |
16 |
| 8 | Alfa Romeo |
11 |
| 9 | Ligier-Renault |
3 |
| = | Arrows-Ford |
3 |
| = | Arrows-BMW |
3 |
| 12 | Osella-Alfa Romeo |
2 |
| 13 |  ATS-BMW |
0 |
| = | Tyrrell-Ford |
0 |
| = | Spirit-Hart |
0 |
| = | RAM-Hart |
0 |
| = | Spirit-Ford |
0 |
Noteringar
Den 18 juli blev Tyrrell diskvalificerade från alla race man ditintills kört 1984 och sedan avstängda för resten av säsongen därför att man tävlat med regelstridiga bilar.
I stall som officiellt bara startade med en bil fick andreföraren inga poäng, vilket drabbade Jo Gartner i Osella-Alfa Romeo och Gerhard Berger i ATS-BMW, vilka kom femma respektive sexa i Italien.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1984.
Säsonger
| |||||