Erik Heinrichs
I den här artikeln kommer vi att utforska det intressanta livet och arbetet för Erik Heinrichs, en figur som har satt djupa spår i historien. Erik Heinrichs har genom åren spelat en avgörande roll inom olika områden, från vetenskap till konst, politik och samhälle. Hans arv består till denna dag, och hans inflytande är fortfarande påtagligt i många aspekter av det moderna livet. Genom en detaljerad analys av dess bana, prestationer och utmaningar kommer vi att bättre kunna förstå omfattningen av dess inverkan och omfattningen av dess betydelse i det historiska sammanhanget. Följ med oss på denna resa för att upptäcka nyanserna och dimensionerna som gör Erik Heinrichs till en relevant och inspirerande figur för nuvarande och framtida generationer.
.jpg)
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Axel Erik Heinrichs, född 21 juli 1890 i Helsingfors, död 16 november 1965 i Helsingfors, var finländsk militär. Major 1918, överstelöjtnant 1919, överste 1928, generalmajor 1933, generallöjtnant 1940, general av infanteriet 1941.
Biografi
Erik Heinrichs farfar var ursprungligen rikssvensk och hette Henriksson. Erik Heinrichs avlade studentexamen 1908.
Heinrichs fick sin militära utbildning vid finska jägarbataljonen i Tyskland 1915–1918 och Franska militärhögskolan 1925–1928.
Under finska inbördeskriget 1918 var Heinrichs bataljonskommendör. Han var landshövding i Vasa län 1930.
Heinrichs var generalstabschef under vinterkriget 1940–1941 och fortsättningskriget 1942–1944. Han var överbefälhavarens representant i Tyskland januari-februari och maj-juni 1941, och förde befäl över Karelska armén 1941–1942, när Östkarelen erövrades. Han fungerade som rådgivare till Gustaf Mannerheim 1941–1945, Kommendör för försvarsmakten under 1945 och expert vid VSB-förhandlingarna 1948.
Heinrichs författarbana fick en fortsättning efter andra världskriget, med verk som Kléber i Egypten (1946) och Vid franska Atlantkusten i de hundra dagarnas spår (1957). Det obestridliga huvudarbetet i hans produktion är ändå Mannerheimgestalten I–II (1957–1959). Heinrichs kallades till hedersdoktor vid Helsingfors universitet 1957.
Privat var han gift med 1921 Maria (dotter till Gustav Paulig), död 1985. Han var bror till Bertil Heinrichs.
Källor
- ^ Erik Heinrichs, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4412-1416928957018, läs online.
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6ds8xmr, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Valdības Vēstnesis, 260, 17 november 1926 .
- ^ Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 1754.
- ^ läs online, president.ee , läst: 16 juni 2023.
- ^ Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918–1969, Tietosanakirja-osakeyhtiö, 1970, s. 36, läs online.
- ^ Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918–1969, Tietosanakirja-osakeyhtiö, 1970, s. 14, läs online.
- ^ läs online, www.mannerheim-ristinritarit.fi , läst: 16 juni 2023.
- ^ läs online, www.mannerheim-ristinritarit.fi .
- ^ ”Heinrichs, Erik”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4412-1416928957018
- ^ Heinrichs, Erik i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Erik Heinrichs.- Axel Erik och Maria Heinrichs familjearkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland
|