Erik Furuhjelm

I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Erik Furuhjelm, som har genererat stort intresse och kontroverser på senare tid. Från dess ursprung till dess relevans idag har Erik Furuhjelm fångat uppmärksamheten hos akademiker, yrkesverksamma och allmänheten. Genom en detaljerad analys kommer vi att undersöka de olika perspektiv och åsikter som finns kring Erik Furuhjelm, samt dess inverkan på olika samhällsområden. Dessutom kommer vi att fördjupa oss i historien och utvecklingen av Erik Furuhjelm, och lyfta fram dess prestationer och utmaningar över tid. Denna artikel försöker ge en heltäckande och objektiv bild av Erik Furuhjelm, vilket bidrar till debatten och förståelsen av dess betydelse i dagens värld.

Erik Furuhjelm
Född6 juli 1883
Helsingfors
Död13 juni 1964 (80 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland
SysselsättningKompositör[1], violinist, körledare
Utmärkelser
Tollanderska priset (1917)
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1956)
Redigera Wikidata

Erik Gustaf Furuhjelm, född 6 juli 1883 i Helsingfors, död där 13 juni 1964, var en finländsk tonsättare. Han var bror till Ragnar Furuhjelm.

Efter studentexamen 1901 studerade Furuhjelm under fem år musikteori och komposition vid Helsingfors musikinstitut för Martin Wegelius och därefter i Wien, München och Paris. Från 1909 var han lärare vid Helsingfors konservatorium och från 1920 dess prodirektor. Furuhjelm har komponerat två symfonier med flera orkesterstycken, dessutom kammarmusikverk och solistverk. Han verkade även många år som musikkritiker och utgav 1916 en monografi över Jean Sibelius.

Han tilldelades Tollanderska priset 1917 och Pro Finlandia-medaljen 1956.[2]

Källor

Noter

  1. ^ Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 98504, läst: 5 april 2022.
  2. ^ ”Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1945-2015”. Ritarikuntien kanslia. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612143515/http://www.ritarikunnat.fi/index.php/fi/ritarikunnat/rekisterit/173-suomen-leijonan-pro-finlandia-mitalin-saajat-1945-2015. Läst 19 maj 2016. 
Auktoritetsdata