I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska ämnet Arvid Mörne, ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet. När vi fördjupar oss i denna analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna av Arvid Mörne, från dess ursprung till dess inverkan på världen idag. Vi kommer också att analysera de olika perspektiven som finns kring Arvid Mörne, vilket ger en balanserad och komplett bild av detta ämne. Dessutom kommer vi att undersöka hur Arvid Mörne har utvecklats över tid och hur det har påverkat olika områden i samhället. I slutändan syftar den här artikeln till att ge en bred översikt av Arvid Mörne och ge läsarna en djupare och mer robust förståelse av detta fascinerande ämne.
Arvid Mörne | |
![]() | |
Född | 6 maj 1876 Kuopio, Finland |
---|---|
Död | 15 juni 1946 (70 år) Grankulla, Finland |
Medborgare i | Finland |
Utbildad vid | Helsingfors universitet ![]() |
Sysselsättning | Översättare, poet, författare |
Maka | Signe Mörne |
Barn | Håkan Mörne (f. 1900) Barbro Mörne (f. 1903) Gudrun Mörne (f. 1905) |
Utmärkelser | |
Tollanderska priset (1931) De Nios Stora Pris (1940) | |
Redigera Wikidata |
Arvid Mörne, född 6 maj 1876 i Kuopio, död 15 juni 1946 i Grankulla, var en finlandssvensk diktare, författare och folkbildare. Mörnes inspirationskällor var främst Nylands skärgård, men hans texter färgades även av hans politiska övertygelse som socialist.
Mörne blev student 1894, filosofie magister 1897 och förestod 1899–1908 Mellersta Nylands fokhögskola. År 1913-43 docent i inhemsk litteratur vid Helsingfors universitet. Han debuterade 1899 med samlingen Rytm och rim, deltog aktivt i kampen mot förryskningspolitiken och intog samtidigt en radikal ståndpunkt i sociala frågor, en inställning som återspeglas i diktsamlingarna Nya sånger (1901) och Ny tid (1903). Mörnes nästa diktsamling Döda år utkom 1910, och under mellantiden hade han ägnat sig åt litteraturhistorien. 1910 blev han filosofie licentiat och publicerade arbeten om Josef Julius Wecksell (1910) och Aleksis Kivi (1911). År 1911 lät Arvid Mörne bygga Villa Granmora i Grankulla, där han bodde till sin död.
Ideologiskt intresserade sig Mörne för tre politiska rörelser, den svenska samlingsrörelsen, den socialdemokratiska arbetarrörelsen och det aktivistiska motståndspartiet. Som ung student kom han i kontakt med fattiga arbetare på landsbygden, vilket ledde till att han stod arbetarrörelsen nära under mer än ett decennium. År 1913 skrev han dramat De sex orden (1913), som var starkt politiskt. Orden som titeln syftade på var "Proletärer i alla länder förenen Eder!” och pjäsen var ämnad för politiskt bruk i svenska arbetarföreningar.
Våldsdåden i samband med novemberstrejken 1917 fick Mörne att ta avstånd från de revolutionära och han tog ställning för den vita sidan när finska inbördeskriget bröt ut 1918. Då var han visserligen inte längre medlem i Finlands Socialdemokratiska Parti utan hade i det närmaste blivit socialliberal.[källa behövs] I början av 1930-talet motsatte han sig offentligt Lapporörelsen. Under andra världskriget gjorde han ingen hemlighet av sin starka avsky för nazism och fascism.
Arvid Mörnes mest kända dikt är den tonsatta Båklandets vackra Maja.
I Brunnsparken i Helsingfors finns en skulptur av Arvid Mörne. Minnesmärket beställdes av Viktor Jansson och blev färdig 1951 till minnet av Mörnes 75-årsjubileum.
|