Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Blasieholmsleden, en av de mest relevanta aspekterna i dagens samhälle. Blasieholmsleden har fått stor betydelse de senaste åren på grund av dess genomslagskraft inom olika områden, från politik och ekonomi till kultur och teknik. Genom denna artikel kommer de olika aspekterna av Blasieholmsleden och dess inflytande på vårt dagliga liv att utforskas. De olika perspektiven kring Blasieholmsleden kommer att analyseras, liksom dess utveckling över tiden. Dessutom kommer implikationerna av Blasieholmsleden i det aktuella sammanhanget, liksom dess möjliga framtida prognoser, att undersökas. För att erbjuda en heltäckande vision om Blasieholmsleden kommer olika förhållningssätt och åsikter att övervägas, i syfte att ge en bred och objektiv vision om detta ämne av stor relevans idag.
Modellen enligt alternativ ABlasieholmsleden enligt alternativ A
Redan i 1962 års cityplan fanns ett förslag att anlägga den så kallade Blasieholmsleden, som var en del i ett större nät av huvudleder för motortrafik i Stockholms innerstad. I City 67 redovisades två alternativa förslag för trafikföringen i östra citydelen. Från Skeppsbron passerade leden i båda alternativ Norrström i en tunnel, som kom upp till ytan ungefär vid Nationalmuseets norra hörn. Därifrån fortsatte leden i alternativ A med en dubbelbro rakt över Nybroviken, där den knöts ihop med Strandvägen i höjd med Skeppargatan. I alternativ B fördes leden runt hela Nybrovikens inre del och knöts ihop med Strandvägen söder om Dramatiska teatern. I båda alternativen skulle Strömbron rivas. Ärendet behandlade i generalplaneberedningen, som tillstyrkte alternativ A, broförslaget.
Blasieholmsleden ingick i deletapp fem för genomförandet av Norrmalmsregleringen och skulle förverkligas i mitten av 1970-talet. Deletapperna tre, fyra och fem kom dock aldrig till utförande. Med den så kallade Almstriden i Kungsträdgården 1971 kulminerade protesterna mot stadens saneringspolitik, detta i kombination med minskade finansiella resurser ledde till en inbromsning av byggandet av nya stadskvarter och stadsmotorvägar. I cityplan 1977 tillkom inga fler trafikleder i Stockholms city utöver de som redan var byggda och man menade att privata biltrafiken fick "anpassa sig till den lägre kapacitet som gatunätet erbjuder".
