Sojuz (raket)

För andra betydelser, se Sojuz. En Sojuzraket monteras – första och andra stegen (i bakgrunden) är redan ihopsatta, tredje steget är nere till vänster i bilden. Sojuz-farkosten, omgiven av sitt start-skyddshölje, är till höger i bilden.

Raketen Sojuz (ryska: Союз, västerländsk beteckning A-2) är en rymdraket som tillverkas av TsSKB-Progress i Samara, Ryssland. Den är avsedd att skjuta upp Sojuzfarkosten i Sojuzprogrammet. Den används nu även för att skjuta upp obemannande Progressfarkoster till Internationella rymdstationen och för kommersiella satelliter. Sojuz-U-raketer använder fotogen och flytande syre som drivmedel.

Sojuzraketen introducerades 1966, baserad på raketen Vostok som i sin tur var baserad på kärnvapenroboten R-7a. Den var ursprungligen en trestegsraket, men en variant tillverkades med ett fjärde raketsteg för att nå högt elliptiska molnijabanor. Tillverkningen av Sojuzraketer nådde sin höjdpunkt på 1980-talet, då 60 tillverkades varje år. Med sina 1 700 flygningar är den världens mest använda raket, långt fler än någon annan raket. Den har en gammal utformning, men har relativt låga kostnader och mycket hög tillförlitlighet, vilket är attraktivt för kommersiella kunder.

Sedan 2011 skjuts Sojuzraketer upp ifrån raketrampen Ensemble de Lancement Soyouz i Franska Guyana i samarbete med ESA.

Versioner

Raketen finns och har funnits i ett antal olika utföranden

Steg

Steg 1

Steg 1 på Sojuzraketerna består av fyra identiska, koniska hjälpraketer. Dessa drivs med flytande bränsle. Dessa är monterade runt Steg 2.

Data (för vardera av de 4 hjälpraketerna)

Steg 2

Steg 3

Två olika varianter av det översta steget används, Block I och Förbättrat Block I (används av Sojuz-2-1b).

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Soyuz (rocket family), 8 april 2008.