I dagens värld har Söndagsbarn (1992) blivit ett ämne för ökande intresse och debatt för människor i alla åldrar och samhällsskikt. Oavsett om det är dess inverkan på samhället, dess relevans i populärkulturen eller dess inflytande på vardagen, har Söndagsbarn (1992) fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling har Söndagsbarn (1992) lämnat en outplånlig prägel på den moderna världen, och det är avgörande att förstå dess betydelse i det aktuella sammanhanget. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Söndagsbarn (1992) och undersöka dess inverkan på dagens samhälle.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Söndagsbarn | |
Genre | Drama |
---|---|
Regissör | Daniel Bergman |
Producent | Katinka Faragó |
Manus | Ingmar Bergman |
Skådespelare | Thommy Berggren, Henrik Linnros m fl |
Originalmusik | Rune Gustafsson |
Premiär | 1992 |
Speltid | 121 minuter |
Land | Sverige |
Språk | Svenska |
IMDb SFDb Elonet |
Söndagsbarn är en svensk dramafilm från 1992 i regi av Daniel Bergman med manus av Ingmar Bergman.
"Jag är också ett söndagsbarn", säger far och son omväxlande på sin resa i filmen (även Bergmans favoritdramatiker August Strindberg var söndagsfödd, liksom den sanningssökande huvudpersonen "Studenten" i dennes Spöksonaten, som Bergman flera gånger regisserat). Filmen är det andra verket i Bergmans trilogi om föräldrarnas komplicerade relationsliv – TV-serierna Den goda viljan (1991) och Enskilda samtal (1996) är de båda andra.
Växelvis berättas några episoder med "Pu" (Ingmar Bergman) som barn och som vuxen och framförallt relationen till sin prästfar. En sommar vid familjens sommarställe i Dalarna berättas om spänt familjeliv och en resa med tåg och cykel, då fadern erbjuder pojken att följa med till den avlägsna kyrka fadern ska hålla gudstjänst i. Trivsam gemenskap varvas med plötsliga utbrott av upprörd vrede, oro och misshandel från faderns sida. Däremellan besöker den vuxne Ingmar sin åldrade far för samtal om det som varit och de komplicerade familjerelationerna.
Filmen hade biopremiär den 28 augusti 1992 och är tillåten från 11 år. Den har även visats på SVT och TV4.
|