I den moderna världen har Sånt händer inte här blivit ett ämne av allmänt intresse på grund av dess inverkan på olika aspekter av samhället. Från dess inflytande på ekonomin till dess relevans inom teknik och kultur, representerar Sånt händer inte här en vändpunkt i vårt sätt att förstå världen. Dess betydelse har överskridit geografiska barriärer och har genererat en global debatt om dess innebörd och återverkningar. I den här artikeln kommer vi att utforska de många aspekterna av Sånt händer inte här och dess roll i dagens samhälle, och analysera dess effekter och dess framtid i ett föränderligt och dynamiskt sammanhang.
| Sånt händer inte här | |
| Genre | Drama |
|---|---|
| Regissör | Ingmar Bergman |
| Manus | Herbert Grevenius |
| Baserad på | Romanen Inom 12 timmar av Waldemar Brøgger |
| Skådespelare | Signe Hasso, Alf Kjellin, Ulf Palme |
| Berättare | Stig Olin |
| Originalmusik | Erik Nordgren, Herbert Stéen-Östling |
| Fotograf | Gunnar Fischer |
| Klippning | Lennart Wallén |
| Produktionsbolag | AB Svensk Filmindustri |
| Distribution | AB Svensk Filmindustri |
| Premiär | 23 oktober 1950 |
| Speltid | 84 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| IMDb SFDb Elonet | |
Sånt händer inte här är en svensk dramafilm från 1950 i regi av Ingmar Bergman. I rollerna ses Signe Hasso i sin första svenska filmroll på över ett decennium samt i övrigt bland andra Alf Kjellin och Ulf Palme.
Filmen spelades in mellan den 6 juli och 19 augusti 1950. Interiörerna spelades in i Filmstaden Råsunda och den numera rivna biografen Lejonungen på Södermalm och exteriörerna på andra platser i Stockholm. Filmens förlaga var romanen Inom 12 timmar av den norske författaren Waldemar Brøgger, vilken aldrig hade utkommit i Norge utan endast i Sverige. Boken omarbetades till filmmanus av Herbert Grevenius och filmades med Gunnar Fischer som fotograf. Originalmusiken komponerades av Erik Nordgren och Herbert Stéen-Östling (endast exportversionen). Filmen premiärvisades den 23 oktober 1950 på biografen Röda Kvarn i Stockholm. Den var 84 minuter lång och tillåten från 15 år.
Filmen var tänkt att gå på export och en engelsk version av filmen framställdes parallellt med den svenska. Valet av skådespelare gjordes även med hänsyn till detta. Hasso var bosatt i Hollywood i USA och hade inte medverkat i svensk film sedan 1940-talets början och Kjellin hade tidigare inlett sin amerikanska karriär. Filmen släpptes i England vid årsskiftet 1952-1953 under titeln High Tension och i Västtyskland 1959 med titeln Menschenjagd.
Bergman har i efterhand förhållit sig starkt kritisk till filmen och sagt att han gjorde "fel film". Han har även förklarat att filmen tillkom under pressade förhållanden där dålig privatekonomi var orsaken till att han tog sig an projektet.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||