I den här artikeln ska vi utforska Orientaliskt ortodoxa kyrkor i detalj, ett ämne som har blivit allt viktigare de senaste åren. Orientaliskt ortodoxa kyrkor är ett ämne som väcker intresse och debatt inom olika samhällsområden, från politik till populärkultur. Genom hela artikeln kommer vi att undersöka de många aspekterna av Orientaliskt ortodoxa kyrkor, och analysera dess inverkan på människors dagliga liv och dess relevans i den globala bilden. Dessutom kommer vi att fördjupa oss i dess historia, utveckling och möjliga framtida utvecklingar, för att erbjuda en komplett och uppdaterad vision av Orientaliskt ortodoxa kyrkor. Från dess ursprung till dess framtida implikationer syftar denna artikel till att belysa ett ämne som fortsätter att fånga uppmärksamheten hos individer med olika profiler och intressen.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Orientaliskt ortodoxa kyrkor Icke-chalkedoniska kyrkor Förchalkedonska kyrkor | |
Sankt Sarkiskyrkan i Nor Nork, Jerevan, Armenien. | |
Region och utbredning | ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() Mellanöstern Asien Nordamerika Sydamerika |
---|
Orientaliskt ortodoxa kyrkor, också kallade Icke-chalkedoniska kyrkor eller Förchalkedonska kyrkor med flera liknande benämningar, är östligt kristna kyrkor som under de kristologiska striderna avsöndrade sig från majoritetslinjen vid konciliet i Chalkedon år 451. De orientaliskt otodoxa erkänner bara de tre första av den tidiga kyrkans kyrkomöten: Nicea år 325, Konstantinopel år 380 och Konciliet i Efesus år 431.
Under senare tid[när?] har de orientaliskt ortodoxa kyrkorna närmat sig både de östortodoxa kyrkorna och den romersk-katolska kyrkan.
Orientaliskt ortodoxa kristna kallar sig för miafysiter, en position emellan monofysitism och duofysitism.
De har dock ofta kallats monofysiter, men de anser själva att uttrycket är missledande.
Förutom teologiska skillnader fanns även politiska motiv till splittringen. Kristna utanför Romarriket hade problem med att de betraktades som femtekolonnare av sina egna länder om de hade för stort samröre med representanter för Romarrikets statsreligion. Om de av romarna betraktades som irrläriga hade de lättare att bli erkända i sina egna länder.[ifrågasatt uppgift]
De orientaliskt ortodoxa kyrkorna avvisar formuleringen att Jesus Kristus är en person i två naturer, eftersom uttrycket "två naturer" enligt dem ligger alltför nära Nestorios heresi.
Majoriteten av orientaliska ortodoxa är bosatta i Etiopien, Egypten, Eritrea, Armenien, Indien, Syrien och Libanon. Det finns också stora diasporagrupper i delar av Mellanöstern, Europa, Asien, Nord- och Sydamerika och Australien.