Serbisk-ortodoxa kyrkan

I dessa moderna tider har Serbisk-ortodoxa kyrkan blivit ett ämne av intresse och kontroverser runt om i världen. Sedan dess uppkomst har Serbisk-ortodoxa kyrkan väckt debatter och motstridiga åsikter bland experter och samhället i stort. Dess implikationer och återverkningar har lett till omfattande analys och reflektion över dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska fenomenet Serbisk-ortodoxa kyrkan, analysera dess ursprung, evolution och belysa dess relevans idag. Genom ett kritiskt och rigoröst tillvägagångssätt strävar vi efter att ge läsaren en fullständig och objektiv vision av Serbisk-ortodoxa kyrkan, och erbjuda en detaljerad och berikande översikt av detta viktiga ämne.


Serbisk-ortodoxa kyrkan
Српска православна црква
Srpska pravoslavna crkva
Се́рбскаѧ правосла́внаѧ цр҃ковь
Sankt Savas kyrka i Belgrad, Serbien.
FörkortningSvenska: SOK
Serbiska: СПЦ/SPC
Region och utbredningSerbien Serbien
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina
Kosovo Kosovo
Montenegro Montenegro
USA USA
Australien Australien
Sydafrika Sydafrika
Grundad1219
GrundareSankt Sava
TypKristet samfund
Juridisk statusAktiv
Medlemmar8 miljoner
Officiella språkSerbiska
Kyrkslaviska
Hans Helighet ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci, serbisk patriarkPorfirije
Ansluten tillÖstortodox kristendom
Östlig kristendom
WebbplatsПочетна - Српска Православна Црква (spc.rs)

Serbisk-ortodoxa kyrkan, förkortat SOK,[1] (serbisk kyrilliska: Српска православна црква, förkortat СПЦ; latinska: Srpska pravoslavna crkva, förkortat SPC; kyrkslaviska: Се́рбскаѧ правосла́внаѧ цр҃ковь) är en autokefal östlig ortodox kristen kyrka som är Serbiens nationella kyrka.

Serbisk-ortodoxa kyrkan har omkring 8 miljoner anhängare.[2]

Historik

Tidig serbisk-ortodox kristendom

Sankt Sava grundade kyrkan och är ett helgon.

Serberna antog kristendomen runt 700-talet, men under den tiden fanns det ingen egen kyrka, vilket innebar att de tillhörde Ohrids ärkebiskopsdöme.[3]

När Rastko Nemanjić, eller mer känd som Sankt Sava, blev ärkebiskop år 1219 av den dåvarande patriarken av Konstantinopel blev kyrkan autokefal. Därför räknas 1219 som kyrkans grundande.[3][4]

När Serbiska tsardömet skapades år 1346 blev det ett patriarkat i samband med ett kyrkomöte i Skopje i nuvarande Nordmakedonien. Ärkebiskopen Joanikije II blev upphöjd till patriark, vilket bevistades av bulgarisk-ortodoxa kyrkans patriark, ärkebiskopen av Ohrid, serbiska biskopar och munkar från berget Athos i Grekland.[3]

I samband med det reagerade patriarken av Konstantinopel år 1350 med att utesluta och fördöma den kejsaren, patriarken och folket. Som en följd av detta uppstod en schism som varade fram till 1375.[3][2][5]

Centrumet för kyrkan låg nu i Peć i nuvarande Kosovo, och därför kallades det för Patriarkatet i Peć eller Pećs patriarkat.[3]

Osmanska riket

Den serbisk-ortodoxa kyrkans största blomstring inträffade under perioden före turkarnas erövring. I och med den slutliga turkiska erövringen 1459 blev större delen av de serbiska landområdena en del av Osmanska riket.

Efter patriark Arsenije II:s död 1463 valdes ingen efterträdare. Patriarkatet avskaffades därmed de facto och hamnade under Konstantinopels ekumeniska patriarkats jurisdiktion. Den turkiske sultanen, Süleyman I, återupprättade det serbiska patriarkatet 1557.

På grund av att SOK deltog i flera uppror mot turkarna avskaffade turkarna patriarkatet återigen 1766. Än en gång kom kyrkan under Konstantinopels ekumeniska patriarkat. Men detta var också en period då många kristna konverterade till islam för att undvika stränga skatter som infördes av turkarna som hämnd för uppror och fortsatt motstånd.

Många serber med sina hierarker emigrerade till södra Ungern där kyrkan fick självstyre. Ärkebiskoparnas säte flyttades från Peja, Kosovo till Sremski Karlovci, Serbien.[6]

Efter Osmanska riket

Den serbisk-ortodoxa kyrkan fick slutligen sin självständighet och blev autokefal 1879, året efter att Serbien erkänts som en självständig stat av stormakterna under den tiden.[6]

Efter första världskriget

Efter första världskriget förenades alla serber under en kyrklig myndighet, patriarkatet återupprättades 1920 och den fullständiga patriarkaliska titeln blev ''Ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci och serbisk patriark''.[6]

Andra världskriget

Under andra världskriget genomgick SOK svåra prövningar då många biskopar, präster och cirka 1,7 miljoner östortodoxa kristna dödades av bland annat tyska och kroatiska styrkor (se Ustaša). Hundratals kyrkor förstördes också.[6]

Kommunismen

Under kommunismen genomgick serbisk-ortodoxa kyrkan nya prövningar. Religiös undervisning i skolorna förbjöds, kyrkans egendom konfiskerades och kyrkans inflytande i samhället minskade.[6]

Jugoslaviska krigen

Under de jugoslaviska krigen dog ungefär 10 000 serbisk-ortodoxa kristna och över en miljon blev tvungna att fly. Över 700 kyrkor och viktiga platser förstördes eller skadades.[7]

Efter Natos flygbombningar av Jugoslavien 1999 tvingades ännu fler människor på flykt från Kosovo, där kyrkan har sina rötter.[7]

Från 1999 till 2005 tvingades ungefär 250 000 personer från sina hem och några tusen blev dödade eller tagna som gisslan. Runt 150 kyrkor, kloster och andra platser förstördes.[7]

Utbredning

Franskspråkig karta över SOK:s stift i länderna som tillhörde SFR Jugoslavien (juli 2022).

Europa

Balkan

Serbisk-ortodoxa kyrkan är uppdelad i metropolitdömen och eparkat. Kyrkan är främst representerad i Serbien, Montenegro, nord-östra Bosnien och Hercegovina (Serbiska republiken) och övriga delar av forna SFR Jugoslavien.

Efter Nordmakedoniens självständighet uppstod en konflikt mellan den Serbisk-ortodoxa kyrkan och den Makedoniska ortodoxa kyrkan som ledde till att patriarken tillsatte en ärkebiskop i landet, med säte i staden Ohrid. Genom serbiska emigranter har kyrkan också spridits över stora delar av världen.

Storbritannien och Skandinavien

Huvudartikel: Serbisk-ortodoxa stiftet i Storbritannien och Skandinavien

SOK är en av de största ortodoxa kyrkorna i Sverige och har totalt 8 församlingar.[8] Stockholm är huvudsätet för biskopen över stiftet som består av Storbritannien och Skandinavien.

Under slutet av 1960-talet kom stora grupper av serber till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Den första serbisk-ortodoxa församlingen i Sverige, Helige Nikolaos, grundades i Västerås 1971.[8]

Vårfrukyrkan i Kortedala, Göteborg.
Sankt Sava serbisk-ortodoxa kyrka i Stockholm.
Detaljer av takmålningar i Serbisk-ortodoxa kyrkan i Malmö 2006.

USA och Kanada

Huvudartikel: Serbisk-ortodoxa stiftet i USA och Kanada

De första serbisk-ortodoxa kristna invandrade till USA i slutet av 1700-talet, men den första stora vågen kom under 1800-talets sista fjärdedel och 1900-talets första fjärdedel. Många flydde på grund av religiös och/eller etnisk förföljelse i Österrike-Ungern och Osmanska riket. Andra flyttade dit på grund av ekonomi.[9]

Den första serbisk-ortodoxa församlingen grundades i orten Jackson i Kalifornien, där Sankt Savas kyrka byggdes 1894. Denna kyrka står fortfarande (2019) kvar och är också den äldsta kyrkan i USA tillhörande SOK. Strax därefter grundades andra församlingar på platser som Galveston, Texas, Pennsylvania, Ohio, Michigan, Illinois, Indiana, Minnesota och Montana.[9]

Strax före andra världskrigets utbrott 1939 hade en församling utnämnt biskop Dionisije Milivojevic till ledare för stiftet i USA och Kanada. I slutet av kriget anlände en stor våg av flyktingar, däribland många präster.[9]

Under 1990-talet ökade invandringen igen på grund av de jugoslaviska krigen.[9]

Idag (2019) finns det över 120 församlingar, 11 kloster, tre stift och en teologisk skola i USA. Många av dessa kyrkor är byggda i serbisk-bysantinsk stil. Några byggnader är även kopior från andra äldre byggnader, som till exempel Nya Gračanicaklostret som liknar Gracanicaklostret i Kosovo.[9]

I USA och Kanada bor det ungefär 70 000 serbisk-ortodoxa kristna.[5]

Andra länder

Förutom de ovanämnda finns SOK i Tyskland, Frankrike, Ungern, Italien, Schweiz, Australien, Sydafrika, Argentina och Nya Zeeland.[10]

Patriark

Kyrkan leds av en patriark vars fullständiga officiella titel är ''Hans Helighet ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci, serbisk patriark''. Serbisk-ortodoxa kyrkans nuvarande patriark (mars 2025) är Porfirije.

Porfirije valdes till patriark den 18 februari 2021, vilket innebär att han är Serbisk-ortodoxa kyrkans 46:e patriark. Han var tidigare metropolit av Zagreb och Ljubljana.[11][12]

Kalender

Serbisk-ortodoxa kyrkan följer den traditionella julianska kalendern.[2]

Internationella relationer

Följande organisationer är serbisk-ortodoxa kyrkan medlem i:

Helgon

Huvudartikel: Lista över helgon i Serbisk-ortodoxa kyrkan

Exempel på helgon inom SOK är:

Serbisk-ortodoxa kyrkor och kloster

Serbisk-ortodoxa kyrkan har ett stort antal kyrkor och kloster. Några exempel är:

Se även

Källor

Allmäna källor

Referenser

  1. ^ ”Skrift om den serbisk-ortodoxa kyrkan (SOK) - Myndigheten för stöd till trossamfund”. www.myndighetensst.se. https://www.myndighetensst.se/om-oss/nyheter/nyhetsarkiv-aktuellt/2021-06-23-skrift-om-den-serbisk-ortodoxa-kyrkan-sok.html. Läst 13 augusti 2023. [död länk]
  2. ^ ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 24 november 2023. 
  3. ^ ”Историја Српске православне цркве” (på serbiska). Српска енциклопедија. 9 juli 2019. http://srpskaenciklopedija.org/doku.php?id=%D0%B8%D1%81%D1%82%D0%BE%D1%80%D0%B8%D1%98%D0%B0_%D1%81%D1%80%D0%BF%D1%81%D0%BA%D0%B5_%D0%BF%D1%80%D0%B0%D0%B2%D0%BE%D1%81%D0%BB%D0%B0%D0%B2%D0%BD%D0%B5_%D1%86%D1%80%D0%BA%D0%B2%D0%B5. Läst 16 mars 2025. 
  4. ^ ”Church | Serbian Orthodox Church . arhiva.spc.rs. http://arhiva.spc.rs/eng/church.html. Läst 24 november 2023. 
  5. ^ ”Serbian Orthodox Church | Eastern Christianity, Monasticism, Iconography | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 21 oktober 2023. https://www.britannica.com/topic/Serbian-Orthodox-Church. Läst 26 november 2023. 
  6. ^ ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 30 oktober 2023. 
  7. ^ ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 26 november 2023. 
  8. ^ ”Serbisk-ortodoxa kyrkan”. Sveriges kristna råd. https://www.skr.org/medlemskyrkor/serbisk-ortodoxa-kyrkan/. Läst 13 augusti 2023. 
  9. ^ ”Home”. www.serborth.org. https://www.serborth.org/. Läst 4 maj 2024. 
  10. ^ ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 24 november 2023. 
  11. ^ ”Oslobođenje - SPC dobila novog patrijarha: Ko je Porfirije Perić” (på bosniska). www.oslobodjenje.ba. 18 februari 2021. https://www.oslobodjenje.ba/vijesti/region/spc-dobila-novog-patrijarha-ko-je-porfirije-peric-631554. Läst 26 november 2023. 
  12. ^ Hellasije (19 februari 2021). ”Porfirije (patrijarh srpski) Biografija” (på serbiska). Biografija.org. https://www.biografija.org/religija/pravoslavlje/porfirije-patrijarh-srpski/. Läst 26 november 2023. 
  13. ^ ”List of Serbian Saints - Serbian Saints (liquisearch.com)”. https://www.liquisearch.com/list_of_serbian_saints/serbian_saints#:~:text=List%20of%20Serbian%20Saints%20-%20Serbian%20Saints%201,Venerable%20Visarion%20Saraj%20-%203%20November%20Fler%20objekt. Läst 26 november 2023. 

Externa länkar

v • r
Medlemssamfund i Sveriges kristna råd
Katolska
Ortodoxa
Östligt ortodoxa
Orientaliskt ortodoxa
Övriga östligt kristna
Protestantiska
Lutherska
Frikyrkliga