Östliga schismen

I den här artikeln kommer Östliga schismen att behandlas ur olika perspektiv, med syftet att fördjupa sig i dess betydelse, förekomst och relevans idag. Utefter dessa linjer kommer olika aspekter relaterade till Östliga schismen att analyseras, med fokus på dess utveckling över tid, dess påverkan på samhället och dess inflytande inom olika områden. Likaså kommer relevant data, studier och reflektioner att presenteras som gör att läsaren kan få en heltäckande och berikande vision om Östliga schismen. Från dess ursprung till dess nuvarande situation, genom dess implikationer inom den kulturella, sociala, politiska eller ekonomiska sfären, syftar denna artikel till att belysa Östliga schismen och skapa ett utrymme för reflektion och debatt kring detta mycket transcendentala ämne.

För den västliga påveschismen 1378–1417, se västliga schismen. För den stora schismen inom den rysk-ortodoxa kyrkan 1666–1667, se raskol.
Östliga schismen
Öst-västliga schismen
Stora schismen 1054
Datum16 juni 1054
TypSchism
DeltagandeÖstortodoxa kyrkan
Romersk-katolska kyrkan
OrsakSe orsaker
ResultatÖstortodoxa och romersk-katolska kyrkan blev två olika kyrkor

Östliga schismen, också kallad Öst-västliga schismen[1] eller Stora schismen 1054, avser de händelser som separerade den östortodoxa och romersk-katolska kyrkan från varandra den 16 juli 1054.[2] De två delarna hade under lång tid glidit ifrån varandra språkligt, politiskt och geografiskt. Trots allt tätare ekumeniska kontakter under 1900-talet kvarstår brytningen dem emellan.

Historia

De språkliga, politiska och geografiska skillnaderna hängde ihop med romarrikets delning år 395. I romerska riket flyttade kejsaren och den politiska makten från Rom till Konstantinopel; detta medförde förändringar även i det andliga klimatet i riket. Traditionen hade ditintills bjudit att kejsaren skulle ha auktoritet i såväl världsliga som andliga frågor. De som starkast höll fast vid denna princip kom att befinna sig på den ortodoxa sidan i konflikten, medan de som höll fast vid biskopen av Rom (påven), vilken hela tiden varit den främste kyrklige potentaten, kom att befinna sig på den katolska sidan i konflikten.

Orsaker

De utlösande faktorerna till schismen (splittringen) var bland annat följande:

Schismen ledde till utbytandet av exkommunikationer (ungefär bannlysningar av respektive patriark) från dels påven Leo IX, dels Michael Cerularius, patriark av Konstantinopel, under året 1054. Nattvardsgemenskapen kvarstod fram till turkarnas erövring av Konstantinopel 1453, men organisationsmässigt var brytningen ett faktum 1054.

Katolska kyrkor i öst

Det finns ett antal kyrkor inom den östliga kristendomen som har sökt kommunion med påven, och därmed blivit del av den katolska kyrkan. Dessa kyrkor har behållit sin liturgi och är därmed del av den katolska kyrkan men med en östlig liturgi, vid namn östkatolska kyrkor.

Referenser

Noter

  1. ^ ”East-West Schism | Summary, History, & Effects | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/event/East-West-Schism-1054. Läst 21 oktober 2023. 
  2. ^ ”Great Schism” (på engelska). education.nationalgeographic.org. https://education.nationalgeographic.org/resource/great-schism. Läst 21 oktober 2023. 

Externa länkar