I dagens värld har Gere och Freke blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Från dess inverkan på samhället till dess implikationer på det dagliga livet, har Gere och Freke fångat uppmärksamheten hos individer i alla åldrar och bakgrunder. När vi fördjupar oss i detta ämne är det avgörande att utforska dess olika aspekter, från dess ursprung till dess utveckling över tiden. I den här artikeln kommer vi att analysera i detalj Gere och Freke och dess implikationer inom olika områden, i syfte att ge en komplett och djupgående vision av detta ämne som är så relevant idag.
Gere och Freke (fornnordiska: Geri och Freki, ungefär ”Gire och Fräcke”) är i nordisk mytologi namnen på Odens två ulvar. Enligt Sången om Grimner brukar Oden ge dem all mat som serveras honom i Valhall då han själv föredrar vin och mjöd.
Namnen torde vara adjektiva substantiveringar jämförbara med ordformer på dagens suffix /-e/ som bildar bestämd form maskulinum singularis av adjektiv (jämför lång → långe, ful → fule). Fornnordiska suffixet -i (modern svenska: -e) skapar abstrakta substantiv som betecknar egenskaper, förhållanden, tillstånd, med mera.
Gere (fornnordiska: Geri) bygger på stammen gir som finns i orden ”girig”, ”begär”, ”gärna” (såsom ”tack gärna”), samt äldre ord som ”girligen, giri, girnas” med mera. Jämför fornvästnordiska: gerr (”girer”), danska: gerrig (”girig”). Namnet betyder alltså ungefär ”den girige” (direktöversatt: Gire). Jämför namnet Helge som bygger på samma princip och betyder ”den helige”.
Freke (fornnordiska: Freki) bygger på stammen i fornnordiska: frekr (”fräcker”) som i modern svenska motsvarar ”fräck” (”fräcke”), vilket ursprungligen betydde 'girig, glupsk' med mera (den moderna betydelsen 'tilltagsen, skamlös' är troligen inlånad från tyskan). Namnet syftar troligen främst på den sista egenskapen, men namnen, likt Odens tamkorpar Hugin och Munin (”hågen och månen”), avser nog från början täcka två kopplade betydelser. Namnet torde därför vara likvärdigt ”fräcke” på svenska i betydelsen ”den glupske”, vilket i ursprunglig betydelse lever kvar regionalt i bland annat hälsingemålet (som fräk → fräke) och nynorskan (som frek → freke) samt i överförd betydelse från den moderna betydelsen skamlös.
I Grimnismål (isländska: Grímnismál) står följande strof om Gere och Freke:
Fornvästnordiska:
|
Direktöversättning:
|
Nusvenska:
|
Alltså, Oden står för maten till Gere och Freke, men han dricker själv bara vin.
I första kvädet om Helge Hundingsbane (isländska: Helgakviða Hundingsbana I) står följande på strof 13 om Gere och Freke:
Fornvästnordiska:
|
Direktöversättning:
|
Nusvenska:
|
I slutet av texten anges Vidre, som är ett binamn för Oden, där Gere och Freke verkar hänvisas som hans grey. Etymologin för fornvästnordiska: grey (samma som i greyhound) är ej klarlagd och det betyder allmänt tik på isländska. I texten verkar det användas poetiskt och kan avse hund eller ulv med mera. Slutet av texten antyder att vargarna äter upp det stupade efter striden. Detta samspel antyds även i strof 6, som mellan raderna antyder att krigaren är vargens vän som skaffar honom byte.