Gere och Freke

I dagens värld har Gere och Freke blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Från dess inverkan på samhället till dess implikationer på det dagliga livet, har Gere och Freke fångat uppmärksamheten hos individer i alla åldrar och bakgrunder. När vi fördjupar oss i detta ämne är det avgörande att utforska dess olika aspekter, från dess ursprung till dess utveckling över tiden. I den här artikeln kommer vi att analysera i detalj Gere och Freke och dess implikationer inom olika områden, i syfte att ge en komplett och djupgående vision av detta ämne som är så relevant idag.

Oden med sina djur: korparna Hugin och Munin samt ulvarna Gere och Freke.
Dekoration ur Sutton Hoo-fyndet som visar en enögd (svårt att se i bild) figur flankerad av två ulvar, möjligen Oden med Gere och Freke.

Gere och Freke (fornnordiska: Geri och Freki, ungefär ”Gire och Fräcke”) är i nordisk mytologi namnen på Odens två ulvar. Enligt Sången om Grimner brukar Oden ge dem all mat som serveras honom i Valhall då han själv föredrar vin och mjöd.

Etymologi

Namnen torde vara adjektiva substantiveringar jämförbara med ordformer på dagens suffix /-e/ som bildar bestämd form maskulinum singularis av adjektiv (jämför lång → långe, ful → fule). Fornnordiska suffixet -i (modern svenska: -e) skapar abstrakta substantiv som betecknar egenskaper, förhållanden, tillstånd, med mera.

Gere (fornnordiska: Geri) bygger på stammen gir som finns i orden ”girig”, ”begär”, ”gärna” (såsom ”tack gärna”), samt äldre ord som ”girligen, giri, girnas” med mera. Jämför fornvästnordiska: gerr (”girer”), danska: gerrig (”girig”). Namnet betyder alltså ungefär ”den girige” (direktöversatt: Gire). Jämför namnet Helge som bygger på samma princip och betyder ”den helige”.

Freke (fornnordiska: Freki) bygger på stammen i fornnordiska: frekr (”fräcker”) som i modern svenska motsvarar ”fräck” (”fräcke”), vilket ursprungligen betydde 'girig, glupsk' med mera (den moderna betydelsen 'tilltagsen, skamlös' är troligen inlånad från tyskan). Namnet syftar troligen främst på den sista egenskapen, men namnen, likt Odens tamkorpar Hugin och Munin (”hågen och månen”), avser nog från början täcka två kopplade betydelser. Namnet torde därför vara likvärdigt ”fräcke” på svenska i betydelsen ”den glupske”, vilket i ursprunglig betydelse lever kvar regionalt i bland annat hälsingemålet (som fräkfräke) och nynorskan (som frekfreke) samt i överförd betydelse från den moderna betydelsen skamlös.

Grimnismål

Fördjupning: Sången om Grimner

I Grimnismål (isländska: Grímnismál) står följande strof om Gere och Freke:

Fornvästnordiska:
Gera ok Freka seðr gunntamiðr
hróðigr Herjaföður;
en við vín eitt vápngöfugr
Óðinn æ lifir.
Direktöversättning:
Gere och Freke sätter gunntämjde
rodige härfader;
än vid vin ett vapengåvig
Oden e lever.
Nusvenska:
Gere och Freke fodrar stridsvane
berömde härfadern;
men med vin enbart vapenfrejdade
Oden ständigt lever.

Alltså, Oden står för maten till Gere och Freke, men han dricker själv bara vin.

Första kvädet om Helge Hundingsbane

I första kvädet om Helge Hundingsbane (isländska: Helgakviða Hundingsbana I) står följande på strof 13 om Gere och Freke:

Fornvästnordiska:
Fara hildingar hjörstefnu til
þeirar er lögðu at Logafjöllum;
sleit Fróða frið fjánda á milli;
fara Viðris grey valgjörn of ey.
Direktöversättning:
Fara hildingar svärdstämman till
deras som lagts åt Lågefjällen;
slet froda frid fiende emellan;
fara Vidres gråben valgjärn över ö.
Nusvenska:
Hövdingarna for till överläggningen
som de förlagt vid Lågefjällen;
upprättad fred brast mellan fiender;
Vidres hundar for begärliga efter stupade över slagfältet.

I slutet av texten anges Vidre, som är ett binamn för Oden, där Gere och Freke verkar hänvisas som hans grey. Etymologin för fornvästnordiska: grey (samma som i greyhound) är ej klarlagd och det betyder allmänt tik på isländska. I texten verkar det användas poetiskt och kan avse hund eller ulv med mera. Slutet av texten antyder att vargarna äter upp det stupade efter striden. Detta samspel antyds även i strof 6, som mellan raderna antyder att krigaren är vargens vän som skaffar honom byte.

Galleri

Se även

Anmärkningar

  1. ^ Dekorationen är ett kloasonné-verk i guld och ädelsten som hör till ett väsklock ur Sutton Hoo-fyndet. Figuren tros avse Oden då dess ena öga är frånvarande. Bakom ädelstenarna sitter en guldspegel (folie), varav figurens ena öga har detta utslaget för att ge en enögd effekt (samma effekt finns även hos andra fynd ur Sutton Hoo-fyndet). Vid fyndet saknades även ögonhålans ädelsten, vilket Brittiska museet valt att restaurera, men det är oklart om figuren haft en ädelsten i ögonhålan från början.

Källor