I den här artikeln kommer vi att utforska den kraftfulla historien om Walther Bothe, ett ämne som har fångat fantasin hos människor i alla åldrar och från olika delar av världen. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att fördjupa oss i det djupa inflytande som Walther Bothe har haft på samhälle och kultur. Genom en omfattande och detaljerad analys kommer vi att upptäcka de mest fascinerande och överraskande aspekterna av Walther Bothe, såväl som dess betydelse och relevans i den samtida världen. Förbered dig på att bli överraskad och rörd av den extraordinära historien om Walther Bothe.
Walther Bothe ![]() | |
![]() Walther Bothe, 1954. | |
Född | Walther Wilhelm Georg Bothe 8 januari 1891[1][2][3] Oranienburg[4] |
---|---|
Död | 8 februari 1957[5][1][2] (66 år) Heidelberg[4] |
Begravd | Friedhof Handschuhsheim[6] |
Medborgare i | Tyskland |
Utbildad vid | Humboldt-Universität zu Berlin, Justus-Liebig-Universität Gießen[7] ![]() |
Sysselsättning | Fysiker[8], kemist, matematiker, universitetslärare, uppfinnare, kärnfysiker |
Arbetsgivare | Justus-Liebig-Universität Gießen Humboldt-Universität zu Berlin Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Physikalisch-Technische Bundesanstalt |
Gift med | Barbara Below |
Utmärkelser | |
Max Planck-medaljen (1953) Nobelpriset i fysik (1954) | |
Redigera Wikidata |
Walther Wilhelm Georg Bothe, född 8 januari 1891 i Oranienburg, död 8 februari 1957 i Heidelberg, var en tysk fysiker, matematiker, kemist och nobelpristagare. Bothe erhöll 1954 Nobelpriset i fysik (tillsammans med Max Born) för sitt arbete och framtagande av koincidensmetoden. Han var professor i Berlin, Giessen och Heidelberg.
Bothe blev 1930 professor vid universitetet i Giessen och 1934 vid universitetet i Heidelberg och föreståndare för fysikaliska avdelningen vid Kaiser Wilhelm-sällskapet där. Han arbetade främst inom kärnfysikens områden. Tillsammans med Herbert Becker upptäckte han den genomträngande strålningen som utsändes av beryllium vid bombardemang med alfastrålar, vilket senare ledde till upptäckten av neutronen och den konstgjorda radioaktiviteten. Tillsammans med W. Kohlhörster utarbetade han en viktig metod för studium av den kosmiska strålningen, den så kallade koincidensmetoden.[9]
|