I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Slaget vid Dömitz. Från dess ursprung och utveckling till dess relevans i det samtida samhället har Slaget vid Dömitz spelat en avgörande roll i olika aspekter av mänskligt liv. Under åren har Slaget vid Dömitz tilldragit sig ett växande intresse på grund av dess genomslagskraft inom olika områden, från kultur och historia till vetenskap och teknik. Genom en djupgående analys kommer vi att undersöka de många aspekterna av Slaget vid Dömitz, och ta upp dess inflytande på vardagen och dess roll i att forma dagens värld. Vidare kommer vi att fördjupa oss i de olika perspektiv och åsikter som har vuxit fram kring Slaget vid Dömitz, för att bättre förstå dess betydelse och plats i det nutida samhället.
Slaget vid Dömitz | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Trettioåriga kriget | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
![]() |
![]() | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
![]() |
![]() ![]() | ||||||
Styrka | |||||||
ca 6 000 man | ca 7 000 man | ||||||
Förluster | |||||||
små | 1 000 döda ca 2 500 fångar |
Slaget vid Dömitz var ett fältslag vid staden Dömitz under Trettioåriga kriget. Det ägde rum den 22 oktober 1635.[1]
Vid Johan Banérs återtåg från Magdeburg 1635 beslöt sig kurfursten av Sachsen för att med en armé genskjuta Banér i Mecklenburg.
Banér hade emellertid fått vetskap om kurfurstens planer, och han sände generallöjtnant Patrick Ruthven, en skotte i svensk tjänst[1], med ett kavalleri på närmare 5 000 man och 1 000 musketerare till Dömitz.
Den 22 oktober 1635 stod där ett slag, och svenskarna besegrade sachsarnas infanteriarmé på cirka 7 000 man. Efter slaget undkom enbart 1 000 sachsare och de lämnade 2 500 soldater som fångar i svenskarnas händer.[1]