Belägringen av Wolgast

I den här artikeln ska vi utforska Belägringen av Wolgast och dess inverkan i olika sammanhang. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling har Belägringen av Wolgast varit ett ämne för intresse och debatt inom olika områden. Vi kommer att analysera dess betydelse i det samtida samhället, dess relevans inom det akademiska området och dess inflytande på den tekniska utvecklingen. Dessutom kommer vi att undersöka hur Belägringen av Wolgast har format människors åsikter och attityder över tid och hur det fortsätter att vara en referenspunkt i dagens värld. Genom denna omfattande analys hoppas vi kunna belysa Belägringen av Wolgast och ge en mer komplett bild av dess påverkan på vardagen.

Belägringen av Wolgast
Del av Trettioåriga kriget

Karta över Wolgast.
Ägde rum 30 juni14 augusti 1630
Plats Wolgast, Tysk-romerska riket
Resultat Svensk seger
Stridande
Sverige Tysk-romerska riket
Befälhavare och ledare
Dodo zu Innhausen und Knyphausen
Styrka
7500 Man
7100 Infanteri
400 Kavalleri

Belägringen av Wolgast var en svensk belägring av staden Wolgast under trettioåriga kriget.

Bakgrund

Efter att landstigit vid Perd den 25 juni 1630 erövrade Gustav II Adolf i slutet av juni och början av juli öarna Usedom och Wolin utan motstånd. Han förde därefter sin här söderut och införlivade Stettin till sitt territorium. Flertalet andra orter runt om i Pommern erövrades även utan strid.

Belägringen

Dodo zu Innhausen Und Knyphausen, befälhavare över Usedom, inledde kort efter att ön erövrats en belägring av Wolgast. Fientliga avsikter att undsätta Wolgast hindrades efter att soldater under Lars Kagg rev broarna i Treptow, Damitz och Stolpe.

Den 28 juli erövrades staden. Detta följdes av en order från svenskarna att de kvarvarande soldaterna i stadens slott skulle ge sig, vilket de vägrade. När de svenska belägringsarbetena nådde fram mot slottet och hotet om en stormning blev allt större tvingades besättningen den 14 augusti till att ge vika och fick avmarscherade med sin tross. I staden kvarlämnades dock spannmål och proviant.

Referenser

  • Starbäck, Carl Georg & Bäckström, Per Olof (1885). Berättelser ur Svenska Historien, Volym 4
  • Mankell, Julius (1854). Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia
  • Mankell, Julius (1865). Uppgifter rörande Svenska Krigsmagtens, styrka: sammansättning och fördelning sedan slutet af femtonhundratalet jemte öfversigt af Svenska krigshistoriens vigtigaste händelser under samma tid