Belägringen av Landsberg (1631)

Frågan om Belägringen av Landsberg (1631) är något som berör oss alla i mer eller mindre utsträckning. Oavsett om det är en persons liv, en historisk händelse, en kändis eller något annat område, är Belägringen av Landsberg (1631) något som väcker folks intresse och nyfikenhet. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Belägringen av Landsberg (1631), analysera dess implikationer, dess inverkan på samhället, dess relevans idag och dess utveckling över tid. Från sitt ursprung till dess inflytande på populärkulturen är Belägringen av Landsberg (1631) ett ämne som förtjänar att diskuteras och förstås på djupet. Följ med oss ​​på denna upptäcktsresa och reflektion om Belägringen av Landsberg (1631)!

Belägringen av Landsberg
Del av Trettioåriga kriget

Karta över Landsberg vid tiden för belägringen.
Ägde rum 15–16 april 1631 (g.s.)
25–26 april 1631 (n.s.)
Plats Landsberg an der Warthe, Tysk-romerska riket
Resultat Svensk seger
Stridande
Sverige Tysk-romerska riket
Befälhavare och ledare
Gustav II Adolf
Gustaf Horn
Johan Banér 		Adam Didrik Cratz von Scharfenstein
Styrka
9500 Man[1] 4000 Man[2]

Belägringen av Landsberg var en svensk belägring av Landsberg an der Warthe under trettioåriga kriget.

Bakgrund

Efter att ha stormat Frankfurt an der Oder marscherade Gustav II Adolf omedelbart med en del av sin här mot Landsbergs södra sida medan Gustaf Horn tog sig mot staden norrifrån. Han planerade på så sätt att säkra sin östra flank. Båda nådde fram till staden den 17 april. Johan Banér beordrades samtidigt att riva bron vid Küstrin och färdigställa en skans där, samt att fortifiera Frankfurt för att skydda mot Tillys armé, vilken befarades intervenera i de svenska operationerna. Den 25 april anlände även Johan Banér med fler soldater från Frankfurt. Samma dag inleddes belägringen, då Gustav II Adolf och Gustaf Horn under tiden slagit broar över floden Warthe.[2][3]

Belägringen

Svenskarna riktade först artillerielden mot en skans belägen utanför Landsberg, som sedan stormades. Därefter inleddes belägringsarbetena mot staden medan en vaktavdelning av kroater drevs undan. Under eftermiddagen slogs även ett utfall från staden tillbaka, varefter garnisonen genomförde en stark eldgivning intill kvällen. När svenskarna därefter försökte inleda förhandling anhöll staden om två dagar betänketid, men då Gustav II Adolf nekade detta gav sig staden mot att garnisonen fick avmarschera och lovade att inte strida i åtta månader.[2][3][4]

Referenser

Tryckta källor

  • Dodge, Theodore Ayrault (1895). Gustavus Adolphus; a history of the art of war from its revival after the middle ages to the end of the Spanish succession war, with a detailed account of the campaigns of the great Swede, and of the most famous campaign of Turenne, Condé, Eugene and Marlborough. With 237 charts, maps, plans of battles and tactical manoeuvres, cuts of uniforms, arms, and weapons
  • Mankell, Julius (1861). Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia, tredje bandet
  • Munthe, Ludvig Wilhelmson (1902). Kongl. fortifikationens historia
  • Starbäck, Carl Georg (1885). Berättelser ur svenska historien, fjerde bandet. Gustaf II Adolf

Noter

  1. ^ Mankell, Julius (4 mars 2025). Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia, tredje bandet. sid. XXII 
  2. ^ Dodge, Theodor Ayrault (4 mars 2025). Gustavus Adolphus; a history of the art of war from its revival after the middle ages to the end of the Spanish succession war, with a detailed account of the campaigns of the great Swede, and of the most famous campaign of Turenne, Condé, Eugene and Marlborough. With 237 charts, maps, plans of battles and tactical manoeuvres, cuts of uniforms, arms, and weapons. sid. 213 
  3. ^ Munthe, Ludvig Wilhelmson (4 mars 2025). Kongl. fortifikationens historia. sid. 458–459 
  4. ^ Starbäck, Carl Georg (4 mars 2025). Berättelser ur svenska historien, fjerde bandet. Gustaf II Adolf. sid. 316