S:t Olofsholm

Numera är S:t Olofsholm ett ämne som har fått stor relevans i vårt samhälle. Sedan dess uppkomst har den genererat olika åsikter och debatter inom olika områden. Effekten av S:t Olofsholm är inte begränsad till ett enda område, utan sträcker sig till flera aspekter av det dagliga livet. Det är därför det är avgörande att noggrant analysera denna fråga och förstå dess konsekvenser och konsekvenser. I denna artikel kommer vi att i detalj utforska betydelsen av S:t Olofsholm och dess inflytande i olika sammanhang, i syfte att främja en bred och kritisk syn på detta fenomen.

S:t Olofsholm
Naturreservat
Raukar vid S:t Olofsholm
LandSverige
KommunRegion Gotland[1]
Area11,15 hektar[1]
- därav vatten0,161 hektar[2]
Inrättat22 september 1931[1]
Läge
S:t Olofsholm
S:t Olofsholm
S:t Olofsholm
Utsträckning
Karta Områdets utsträckning.
Koordinat57°42′58″N 18°54′37″Ö / 57.715994166813°N 18.910326631348°Ö / 57.715994166813; 18.910326631348
Koder, länkar, kartor
IUCN-
kategori
IUCN-kategori III: Naturmonument[1]
NVR-id2000425[1] (karta)
WDPA-id152619 (karta)
FörvaltareLänsstyrelsen i Gotlands län[1]
Redigera Wikidata

S:t Olofsholm är ett naturreservat som ligger på östra delen av en halvö med samma namn belägen i Hellvi socken på nordöstra Gotland. Naturreservatet som upptar 11 hektar omfattar större delen av den höjd som ligger söder om den gamla hamnen.

S:t Olofs kyrka.

Halvön

Enligt Gutasagan ska Norges kung Olof Haraldson (Olav den helige) under en resa till Ryssland 1029 ha landstigit vid S:t Olofsholm (som då hette Akergarn) och i samband därmed kristnat Gotland. Till minne av denna förmodade landstigning byggdes en kyrka på platsen. Delar av denna finns inbyggda i ett magasin som finns än i dag.

I början av 1600-talet uppfördes Gotlands första större kalkugn på Sankt Olofsholm av det Gullandske Compagnie, ägt av den danske kungen. Kalkbränningen fortsatte därefter med tillfälliga avbrott ända fram till 1860. Även senare har kalkstensbrytning förekommit i området; 1901-1953 bröts blocksten för utskeppning via en hamn på halvön.[3]

Bilder

Källor

  1. ^ Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs onlineläs online, läst: 20 januari 2017.
  2. ^ Skyddade områden, naturreservat, 25 februari 2020, läs onlineläs online, läst: 25 februari 2020.
  3. ^ Vägen till kulturen på Gotland, Gotländskt arkiv 1987 s. 72.

Externa länkar