Marmorkatt
Idag är Marmorkatt ett ämne som väcker stort intresse och debatt i samhället. Sedan sitt ursprung har Marmorkatt fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar, kulturer och sammanhang, och blivit ett frekvent samtalsämne både professionellt och personligt. Med tiden har Marmorkatt utvecklats på olika sätt och har fått en relevant roll i olika aspekter av det dagliga livet. Därför är det väsentligt att analysera och förstå Marmorkatt på djupet, dess implikationer och dess inverkan på dagens samhälle. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i världen av Marmorkatt för att ta upp dess många aspekter och erbjuda en bred och berikande vision av detta ämne som är så relevant idag.
| Marmorkatt Status i världen: Nära hotad | |
 Teckning från 1888. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Familj | Kattdjur Felidae |
| Underfamilj | Felinae |
| Släkte | Pardofelis Severtzov, 1858 |
| Art | Marmorkatt P. marmorata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pardofelis marmorata | |
| Auktor | (Martin, 1836) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Underarter | |
| |
| Synonymer | |
|
Felis marmorata Martin, 1836 (protonym) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Marmorkatt (Pardofelis marmorata) är ett mellanstort kattdjur som lever i Sydostasien. Marmorkatten placeras som ensam art i släktet Pardofelis.
Det vetenskapliga släktnamnet är bildat av de latinska orden pardus (leopard) och felis (katt). Artepitet är bildat av latin marmoris (liksom marmor).
Utseende och anatomi
Arten är bara lite större än en tamkatt, med en kroppslängd på 45–62 cm och därtill en 35,5–55 cm lång svans. Den väger vanligtvis 2,4–3,7 kg. Med sin långa svans påminner den om en liten trädleopard och ibland förväxlas marmorkatten med ungdjur av trädleopard. Till storlek och kroppsform liknar den även leopardkatten, som förekommer i samma utbredningsområde. Marmorkatten har dock kortare och bredare skalle. Pälsen hos marmorkatten är tjock och har ett mörkare marmorerat mönster på gråbrun till gulgrå botten. Dessa oregelbundna mörkgrå till svarta fläckar eller ringar finns även på den yviga svansen. Ögonen är bärnstensfärgade eller gyllene och öronen är jämförelsevis korta och avrundade.
Systematik och utbredning
Utbredning
Utbredningsområdet sträcker sig från nordöstra Indien och Nepal till Sydostasien, Borneo och Sumatra.
Systematik
Marmorkatten placerades tidigare i underfamiljen Pantherinae, tillsammans med andra mycket större katter. Fylogenetiska studier indikerar dock att den utgör en evolutionär utvecklingslinje tillsammans med asiatisk guldkatt (Catopuma temminckii) och borneoguldkatt (C. badia) som genetiskt avskiljde sig för ungefär 12,77 to 7,36 miljoner år sedan. Marmorkatten i sin tur urskiljde sig genetiskt från de övriga två för ungefär 8,42–4,27 miljoner år sedan. På grund av detta placeras marmorkatten idag i underfamiljen Felinae.
Marmorkatten placeras idag som ensam art i släktet Pardofelis, ett namn som härstammar från latinets pardus, som betyder “leopard” och fēlis, som betyder “katt”. Släktet Pardofelis beskrevs 1858 av Nikolai Severtzov. Tidigare placerades de två närbesläktade arterna beskrivna ovan, också till detta släkte, men idag förs de istället till släktet Catopuma.
Marmorkatten beskrevs första gången vetenskapligt 1836 av William Charles Linnaeus Martin utifrån ett skinn insamlat på Java eller Sumatra och gav den namnet Felis marmorata. År 1843 beskrev Henri Marie Ducrotay de Blainville arten Felis longicaudata utifrån ett skinn insamlat från Indien eller Cochinkina medan Felis charltoni beskrevs 1846 av John Edward Gray utifrån ett specimen insamlat i Darjeeling.
Underarter
Idag erkänns två underarter av marmorkatt:
- P. m. marmorata (Martin, 1836) – förekommer från Malackahalvön till Sumatra och Borneo.
- P. m, longicaudata (Blainville, 1843) – förekommer från Nepal till norr om Kranäset.
Ekologi
Marmorkattens levnadssätt är mindre känt. Den kan vara både dag- och nattaktiv men verkar föredra att vara aktiv under dygnets mörka timmar. I Thailand vistas den vanligen i ett revir som är lite större än 5 kvadratkilometer.
Habitat
Arten lever främst i städsegröna tropiska skogar, oftast i kuperade områden eller i Himalayas lägre delar. På grund av avskogning är utbredningsområdet uppdelat i flera från varandra skilda regioner.
Föda
Den antas leva av smådjur som gnagare, grodor och insekter samt småfåglar och jagar förmodligen i träden, men även uppgifter om att den jagar på marken finns. Enligt en studie från Nepal är vanliga bytesdjur harar, duvor, grå frankolin, påfågel, kalijfasan, röd djungelhöna och råttor.
Fortplantning
Fortplantningscykeln är bara känd från individer i fångenskap. Ungarna, ofta två, föds under våren eller hösten, dräktigheten varar enligt observationerna 66 till 82 dagar och ungarna blir könsmogna efter 21 till 22 månader. Den äldsta kända individen levde något längre än 12 år.
Status och hot
Marmorkatten är sällsynt, kanske så få som 10 000 vuxna individer, och populationen splittrad. Arten räknas som nära hotad (NT) på grund av detta och omfattande habitatförlust. Den är fridlyst i de flesta stater i utbredningsområdet.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 20 oktober 2011.
Noter
- ^ Ross, J. et al. 2015 Pardofelis marmorata . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 15 februari 2023.
- ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Pardofelis
- ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.15, läst 2018-09-01.
- ^ Srinivasulu, Chelmala (2018). ”Pardofelis marmorata”. South Asian Mammals. CRC Press. sid. 157
- ^ Shrestha (2003) s.144
- ^ Terry Whittaker. ”Marbled cat” (på engelska). ARKive.org. Arkiverad från originalet den 12 december 2011. https://web.archive.org/web/20111212085619/http://www.arkive.org/marbled-cat/pardofelis-marmorata/#text=All. Läst 13 december 2011.
- ^ Hemmer, H. (1978). ”The evolutionary systematics of living Felidae: Present status and current problems”. Carnivore 1: sid. 71–79.
- ^ Johnson, W. E.; Eizirik, E.; Pecon-Slattery, J.; Murphy, W. J.; Antunes, A.; Teeling, E.; O'Brien, S. J. (2006). ”The Late Miocene Radiation of Modern Felidae: A Genetic Assessment”. Science 311 (5757): sid. 73–77. doi:. PMID 16400146. Bibcode: 2006Sci...311...73J. https://zenodo.org/record/1230866.
- ^ Werdelin, L.; Yamaguchi, N.; Johnson, W. E.; O'Brien, S. J. (2010). ”Phylogeny and evolution of cats (Felidae)”. i Macdonald, D. W.; Loveridge, A. J.. Biology and Conservation of Wild Felids. Oxford, UK: Oxford University Press. Sid. 59–82. ISBN 978-0-19-923445-5.
- ^ Severtzow, M. N. (1858). ”Notice sur la classification multisériale des Carnivores, spécialement des Félidés, et les études de zoologie générale qui s'y rattachent”. Revue et Magasin de Zoologie Pure et Appliquée X: sid. 385–396. https://archive.org/stream/revueetmagasinde10soci#page/386/mode/2up.
- ^ Martin, W. C. (1836). ”Description of a new species of Felis”. Proceedings of the Zoological Society of London IV (XLVII): sid. 107–108. https://archive.org/stream/lietuvostsrmoksl33liet#page/n664/mode/1up.
- ^ Blainville, H. M. D. (1843). ”Os du squelette des Felis”. Ostéographie ou description iconographique comparée du squelette et du système dentaire des cinques classes d'animaux vertébrés récents et fossils pour servir de base a la zoologie et la géologie. Volume 2: Mammifères. Carnassiers. Paris: Arthus Bertrand. Sid. 1–196.
- ^ Gray, J. E. (1846). ”New species of Mammalia”. The Annals and Magazine of Natural History; Zoology, Botany, and Geology 18 (118): sid. 211−212. doi:. https://archive.org/details/annalsmagazineof18lond/page/211.
- ^ Kitchener, A. C.; Breitenmoser-Würsten, C.; Eizirik, E.; Gentry, A.; Werdelin, L.; Wilting, A.; Yamaguchi, N.; Abramov, A. V.; et al. (2017). ”A revised taxonomy of the Felidae: The final report of the Cat Classification Task Force of the IUCN Cat Specialist Group”. Cat News (Special Issue 11): sid. 34−35. https://repository.si.edu/bitstream/handle/10088/32616/A_revised_Felidae_Taxonomy_CatNews.pdf?sequence=1&isAllowed=y.
- ^ Shrestha (2003) s.145
Tryckta källor
- Tej Kumar Shrestha (2003): Wildlife of Nepal – A Study of Renewable Resources of Nepal Himalayas. Tribhuvan University, Kathmandu, ISBN 99933-59-02-5
Externa länkar
Wikispecies har information om Pardofelis marmorata.
Wikimedia Commons har media som rör Marmorkatt.
|