Juliet

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Juliet och utforska dess många aspekter, inverkan och betydelse inom olika områden. Från dess ursprung till dess utveckling genom åren har Juliet fångat uppmärksamheten och intresset hos olika människor, experter och entusiaster. Genom en detaljerad och berikande analys kommer vi att upptäcka hur Juliet har påverkat samhället, kulturen och ekonomin, vilket ger ett unikt och insiktsfullt perspektiv på dess relevans idag. Fördjupa dig i denna fascinerande resa som kommer att leda oss att ytterligare förstå effekterna av Juliet och dess roll i den samtida världen.

För kvinnonamnet, se Juliet (namn). För en singel av Darin Zanyar, se Juliet (sång).
Juliet
Upptäckt
UpptäckareStephen P. Synnott
Voyager 2
Upptäcktsdatum3 januari 1986
Beteckningar
AlternativnamnUranus XI
Uppkallad efterJulia
Omloppsbana
Halv storaxel64358,222 ± 0,048 km
Excentricitet0,00066 ± 0,000087
Siderisk omloppstid0,493065490 ± 0,000000012 d
Inklination0,06546 ± 0,04° (till Uranus ekvator)
Måne tillUranus
Fysikaliska data
Dimensioner150 × 74 × 74 km
Medelradie46,8 ± 4 km
Area≈ 35000 km2
Volym≈ 632000 km3
Massa≈ 5,6 × 1017 kg
Medeldensitet≈ 1,3 g/cm3 (förutsagt)
Ytgravitation (ekvatorn)≈ 0,016 m/s2
Flykthastighet≈ 0,04 km/s
RotationsperiodSynkron
AxellutningNoll
Albedo0,08 ± 0,01
Temperatur≈ 64 K

Juliet är en inre måne till Uranus. Den upptäcktes via bilder tagna av Voyager 2 den 3 januari 1986 och fick då den tillfälliga beteckningen S/1986 U 2. Månen är uppkallad efter hjältinnan i William Shakespeares pjäs Romeo och Julia. Den är också betecknad Uranus XI.

Månen ligger vid övre änden av en grupp månar som kallas Portiagruppen, vilken inkluderar Bianca, Cressida, Desdemona, Portia, Rosalind, Cupid, Belinda och Perdita. Dessa månar har liknande banor och fotometriska egenskaper. Få saker är kända om Portia utöver dess radie på cirka 53 km, bana och geometriska albedo på cirka 0,08.

På Voyager 2:s bilder ser Juliet ut som ett långsträckt föremål, och bilderna antyder att Juliets storaxel pekar mot Uranus. Förhållandet mellan axlarna i Juliets utbredda sfäroid är 0,5 ± 0,3, vilket är ett ganska extremt värde. Dess yta är gråfärgad.

Juliet kan kollidera med Desdemona inom de närmaste 100 miljoner åren.

Anmärkningar

  1. ^ Beräknat på grundval av andra parametrar

Referenser

Noter

  1. ^ Jacobson, R. A. (1998-03). ”The Orbits of the Inner Uranian Satellites from Hubble Space Telescope and Voyager 2 Observations” (på engelska). The Astronomical Journal 115 (3): sid. 1195–1199. doi:10.1086/300263. ISSN 0004-6256. https://dx.doi.org/10.1086/300263. Läst 31 augusti 2022. 
  2. ^ Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Voyager's Eleventh Discovery of a Satellite of Uranus and Photometry and the First Size Measurements of Nine Satellites” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 69–77. doi:10.1006/icar.2001.6597. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965972. Läst 31 augusti 2022. 
  3. ^ ”Planetary Satellite Physical Parameters”. JPL (Solar System Dynamics). 24 oktober 2008. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 12 december 2008. 
  4. ^ Williams, Dr. David R. (23 november 2007). ”Uranian Satellite Fact Sheet”. NASA (National Space Science Data Center). http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uraniansatfact.html. Läst 12 december 2008. 
  5. ^ Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 51–68. doi:10.1006/icar.2001.6596. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965960. Läst 31 augusti 2022. 
  6. ^ Smith, B. A. (16 januari 1986). ”Satellites of Uranus”. IAU Circular 4164. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/04100/04164.html#Item1. Läst 29 oktober 2011. 
  7. ^ ”Planet and Satellite Names and Discoverers”. Gazetteer of Planetary Nomenclature. USGS Astrogeology. 21 juli 2006. http://planetarynames.wr.usgs.gov/Page/Planets. Läst 6 augusti 2006. 
  8. ^ Duncan, Martin J.; Lissauer, Jack J. (1997-01-01). ”Orbital Stability of the Uranian Satellite System” (på engelska). Icarus 125 (1): sid. 1–12. doi:10.1006/icar.1996.5568. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103596955682. Läst 31 augusti 2022. 

Externa länkar