Italiens Grand Prix 1953

Ämnet Italiens Grand Prix 1953 är något som har varit föremål för intresse och debatt genom historien. Sedan urminnes tider har Italiens Grand Prix 1953 intagit en framträdande plats i våra liv och påverkat hur vi tänker, agerar och känner. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Italiens Grand Prix 1953 och dess inverkan på olika aspekter av samhället. Från dess ursprung till dess moderna utveckling har Italiens Grand Prix 1953 lämnat en outplånlig prägel på mänskligheten, och genom denna analys kommer vi att försöka bättre förstå dess betydelse och relevans i dagens värld.

Italiens Grand Prix 1953

Datum

13 september 1953

Bana

Autodromo Nazionale Monza

Sträcka

80 varv × 6,300 km = 504,000 km

Vinnare

Juan Manuel Fangio (ARG),
Maserati, 2:49.45,900^[1]

Alberto Ascari (ITA),
Ferrari, 2.02,70^[2]

Juan Manuel Fangio (ARG),
Maserati, 2.04,50 (varv 39)^[3]

Väder

Varmt torrt och solsken^[4]

Föregående

Följande

Startfältet

Italiens Grand Prix 1953 var det sista av nio lopp ingående i formel 1-VM 1953.

Resultat

1 Juan Manuel Fangio, Maserati, 8+1 poäng
2 Nino Farina, Ferrari, 6
3 Luigi Villoresi, Ferrari, 4
4 Mike Hawthorn, Ferrari, 3
5 Maurice Trintignant, Gordini, 2
6 Roberto Mières, Gordini
7 Sergio Mantovani, Maserati^[5]
= Luigi Musso, Maserati^[5]
8 Umberto Maglioli, Ferrari
9 Harry Schell, Gordini
10 Louis Chiron, Louis Chiron (Osca)
11 Prince Bira, Milano (Maserati)
12 Alan Brown, Equipe Anglaise (Cooper-Bristol)
13 Stirling Moss, Cooper-Alta
14 Hans Stuck, Hans Stuck (AFM-Bristol)
15 Yves Giraud-Cabantous, HMW-Alta
16 Louis Rosier, Ecurie Rosier (Ferrari)

Förare som bröt loppet

Alberto Ascari, Ferrari (varv 79, olycka)
Felice Bonetto, Maserati (77, bränslebrist)
Onofre Marimón, Maserati (75, olycka)
Emmanuel de Graffenried, Emmanuel de Graffenried (Maserati) (70, motor)
Jack Fairman, Connaught-Francis (61, för få varv)
Ken Wharton, Ken Wharton (Cooper-Bristol) (57, för få varv)
Kenneth McAlpine, Connaught-Francis (56, för få varv)
Piero Carini, Ferrari (40, motor)
Roy Salvadori, Connaught-Francis (33, gasspjäll)
Chico Landi, Milano (Maserati) (18, motor)
Élie Bayol, Osca (17, motor)
John Fitch, HMW-Alta (14, motor)
Johnny Claes, Ecurie Belge (Connaught-Francis) (7, bränslesystem)
Lance Macklin, HMW-Alta (6, motor)

Noteringar

John Fitch, Umberto Maglioli, Sergio Mantovani och Luigi Musso gjorde F1-debut.
Maseratis första F1-vinst.
Delad körning
- Maserati nummer 56: Sergio Mantovani och Luigi Musso körde 38 varv var.

VM-slutställning

Förarmästerskapet

Källor

Noter

^ ”1953 Italian Grand Prix - Race” (på engelska). formula1.com. https://www.formula1.com/en/results.html/1953/races/125/italy/race-result.html. Läst 13 april 2019.
^ ”1953 Italian Grand Prix - Qualifying” (på engelska). formula1.com. https://www.formula1.com/en/results.html/1953/races/125/italy/qualifying-0.html. Läst 13 april 2019.
^ ”1953 Italian Grand Prix - Fastest Laps” (på engelska). formula1.com. https://www.formula1.com/en/results.html/1953/races/125/italy/fastest-laps.html. Läst 13 april 2019.
^ ”1953 Italian Grand Prix” (på engelska). Motorsport Magazine. https://www.motorsportmagazine.com/database/races/1953-italian-grand-prix. Läst 13 april 2019.
^ Bil nummer 56

v • r Formel 1-VM 1953

1 Argentina · 2 Indianapolis · 3 Nederländerna · 4 Belgien · 5 Frankrike · 6 Storbritannien · 7 Tyskland · 8 Schweiz · 9 Italien

Föregående: Italien 1952 · Följande: Argentina 1954

v • r

Italiens Grand Prix i Formel 1

1950 · 1951 · 1952 · 1953 · 1954 · 1955 · 1956 · 1957 · 1958 · 1959 · 1960 · 1961 · 1962 · 1963 · 1964 · 1965 · 1966 · 1967 · 1968 · 1969 · 1970 · 1971 · 1972 · 1973 · 1974 · 1975 · 1976 · 1977 · 1978 · 1979 · 1980 · 1981 · 1982 · 1983 · 1984 · 1985 · 1986 · 1987 · 1988 · 1989 · 1990 · 1991 · 1992 · 1993 · 1994 · 1995 · 1996 · 1997 · 1998 · 1999 · 2000 · 2001 · 2002 · 2003 · 2004 · 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009 · 2010 · 2011 · 2012 · 2013 · 2014 · 2015 · 2016 · 2017 · 2018 · 2019 · 2020 · 2021 · 2022 · 2023 · 2024