Italiens Grand Prix 1978
I dagens artikel ska vi prata om Italiens Grand Prix 1978. Italiens Grand Prix 1978 är ett ämne som har väckt intresse och kontroverser genom åren och det är viktigt att känna till alla dess aspekter för att förstå dess påverkan på samhället. I följande rader kommer vi att utforska dess ursprung, evolution och dess relevans idag. Italiens Grand Prix 1978 är ett ämne som har studerats av olika discipliner, vilket gör att vi kan ha en bred och komplett vision av det. Dessutom kommer vi att se hur det har påverkat olika aspekter av det dagliga livet, och vad framtidsutsikterna är. Utan tvekan är Italiens Grand Prix 1978 ett fascinerande ämne värt att utforska på djupet.
 Italiens Grand Prix 1978 | |
 | |
| Datum | 10 september 1978 |
|---|---|
| Bana | Autodromo Nazionale Monza |
| Sträcka | 52 × 5,800 = 301,600 km (planerad) 40 × 5,800 = 232,000 km (körd) |
| Vinnare | Niki Lauda, Brabham-Alfa Romeo |
| Pole position | Mario Andretti, Lotus-Ford |
| Snabbaste varv | Mario Andretti, Lotus-Ford, 1:38,230 |
| Övrigt | Ronnie Peterson avled efter olycka |
Italiens Grand Prix 1978 var det fjortonde av 16 lopp ingående i formel 1-VM 1978.
Rapport
Ronnie Peterson i Lotus-Ford (Lotus 78) startade här som femte bil och blev strax efter start inblandad i en seriekrock. Ronnies Lotus började brinna och han fick hjälp att komma ur bilen men avled dagen efter på grund av fettemboli (fett från benmärgen) i hans svårt sargade ben.
Olyckan skedde direkt efter starten då Riccardo Patrese ofrivilligt prejade James Hunt, som igen kolliderade med Ronnies Lotus 78 som körde rakt in i skyddsräcket på höger sida av banan. Petersons Lotus studsade sedan tillbaka ut på banan och krockade med Didier Pironi och fattade eld. Flera andra förare tvingades köra av banan, bland annat Hans-Joachim Stuck, Brett Lunger, Patrick Depailler och Vittorio Brambilla, då Petersons bil blev ett eldhav. James Hunt och Patrick Depailler var de som drog Ronnie ur den brinnade bilen för att rädda hans liv.
Efter dödsolyckan ansågs föraren Riccardo Patrese skyldig till olyckan och åtalades därför för dråp på Peterson, men friades senare.[1]
Resultat
- Niki Lauda, Brabham-Alfa Romeo, 9 poäng
- John Watson, Brabham-Alfa Romeo, 6
- Carlos Reutemann, Ferrari, 4
- Jacques Laffite, Ligier-Matra, 3
- Patrick Tambay, McLaren-Ford, 2
- Mario Andretti, Lotus-Ford, 1
- Gilles Villeneuve, Ferrari
- Emerson Fittipaldi, Fittipaldi-Ford
- Nelson Piquet, BS Fabrications (McLaren-Ford)
- Derek Daly, Ensign-Ford
- Patrick Depailler, Tyrrell-Ford
- Jody Scheckter, Wolf-Ford
- Alan Jones, Williams-Ford
- Bruno Giacomelli, McLaren-Ford
Förare som bröt loppet
- Clay Regazzoni, Shadow-Ford (varv 33, för få varv)
- Riccardo Patrese, Arrows-Ford (28, motor)
- James Hunt, McLaren-Ford (19, fördelare)
- Arturo Merzario, Merzario-Ford (14, motor)
- Jean-Pierre Jabouille, Renault (6, motor)
- Ronnie Peterson, Lotus-Ford (0, olycka)
- Didier Pironi, Tyrrell-Ford (0, olycka)
- Hans-Joachim Stuck, Shadow-Ford (0, olycka)
- Brett Lunger, BS Fabrications (McLaren-Ford) (0, olycka)
- Vittorio Brambilla, Surtees-Ford (0, olycka)
Förare som ej kvalificerade sig
- Hector Rebaque, Rebaque (Lotus-Ford)
- Harald Ertl, ATS-Ford
- Michael Bleekemolen, ATS-Ford
- Carlo Franchi, Surtees-Ford
Förare som ej förkvalificerade sig
- Harald Ertl, Ensign-Ford
- Keke Rosberg, Wolf-Ford
- Rolf Stommelen, Arrows-Ford
- Alberto Colombo, Merzario-Ford
Noteringar
- Carlo Franchi gjorde F1-debut.
VM-ställning
|
Förarmästerskapet
|
Konstruktörsmästerskapet
|
Referenser
Källor
- ”1978 Formula 1 Italian Grand Prix” (på engelska). Formula1.com. https://www.formula1.com/en/results.html/1978/races/404/italy/race-result.html. Läst 2 maj 2015.
Externa länkar
- Chicane F1 - 1978 Italian GP
- Youtube - Ronnie Peterson Monza Italy 1978 (svenska)
- Youtube - Ronnie Peterson fatal crash (engelska)
| ||||||||
| |||||