I dagens värld har Stutthof blivit ett ämne för relevans och debatt i samhället. Med teknikens framsteg och förändringar i livsstil har Stutthof blivit allt viktigare i våra liv. Både på ett personligt och globalt plan märks inflytandet av Stutthof i olika aspekter, vilket genererar diskussioner och reflektioner inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att utforska betydelsen av Stutthof i det aktuella sammanhanget, såväl som dess implikationer i olika områden av vårt dagliga liv.
Stutthof | |
Ingången till Stutthof. | |
Plats | Stutthof (dagens Sztutowo) |
---|---|
I bruk | 2 september 1939 – 9 maj 1945 |
Kommendant | Max Pauly Paul Werner Hoppe |
Gaskammare | En gaskammare samt gasvagnar |
Antal döda | 63 000–65 000 |
Befriat av | Röda armén den 9 maj 1945 |
Stutthof (polska Sztutowo) var det första koncentrationslägret som nazisterna lät uppföra i Tyskland utanför 1937 års landgräns (i den före detta Fria staden Danzig), beläget 34 kilometer från Danzig (polska Gdańsk).
I Stutthof, som var i drift från den 2 september 1939 till den 9 maj 1945, mördades cirka 85 000 människor.[1] Från juni 1944 användes lägret som ett utrotningsläger. Planer för ett koncentrationsläger för icke önskvärda polacker och judar skapades redan 1936, och före krigsutbrottet samlade polisen i Danzig uppgifter om judar och personer aktiva i den polska minoriteten. Inom de första veckorna i september 1939 samlade tyskarna in ett stort antal polska intellektuella från Danzig och bland annat Pommern och Kujawy.
I lägret hölls över 110 000 människor. De största grupperna var judar (cirka 50 000) och polacker, huvudsakligen från Danzig, Pommern och Kujawy. Därutöver fängslades personer med olika nationaliteter: ryssar, ukrainare, vitryssar, litauer, letter, ester, tjecker, slovaker, finländare, norrmän, fransmän, danskar, holländare, belgare, tyskar, österrikare, engelsmän, spanjorer, italienare, jugoslaver, ungrare och romer.[2]
Bland Stutthofs satellitläger fanns:
Efter andra världskriget ställdes lägervakter och kapos inför rätta i Polen. Vid den första av de sammanlagt fyra rättegångarna dömdes elva personer, varav fem kvinnor, däribland Jenny Wanda Barkmann och Gerda Steinhoff till döden. De avrättades genom hängning den 4 juli 1946 vid Biskupia Górka inför en folkmassa på flera tusen personer.
|