Stanko Vraz har varit föremål för intresse och debatt under lång tid. Dess betydelse ligger i den inverkan den har på olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att utforska på djupet vad Stanko Vraz betyder, dess historia, dess aktuella relevans och dess framtida projektion. Dessutom kommer vi att analysera hur Stanko Vraz påverkar olika samhällssektorer och hur det har utvecklats över tid. Med ett kritiskt och objektivt perspektiv försöker den här artikeln ge en heltäckande vision av Stanko Vraz och dess inflytande i dagens värld.
Stanko Vraz | |
![]() | |
Född | 30 juni 1810[1][2] Cerovec Stanka Vraza, Slovenien |
---|---|
Död | 20 maj 1851 (40 år) Zagreb[3] |
Begravd | Mirogojkyrkogården |
Andra namn | Jakob Cerovčan, I. R. iz Cerovca, Jakob Rešetar[4], Mihail Jurišić, Miško Jurišić, Radoslav, Radoslav Ilia K. Ilir iz Štajerja, Ilir iz Štajerja, Slovenec iz Štajerja och Slednin St. Fras-Cerovčan |
Medborgare i | Kejsardömet Österrike |
Sysselsättning | Språkvetare, översättare, poet, författare[5], litteraturkritiker |
Redigera Wikidata |
Stanko Vraz (egentligen Jacob Frass), född 30 juni 1810 i Cerovec, död 24 maj 1851 i Zagreb, var en slovensk-kroatisk poet.
Vraz var till yrket advokat, men greps tidigt av den illyriska rörelsen och flyttade 1838 till Zagreb, där han blev sekreterare i litteraturföreningen Matica ilirska. År 1840 utkom den patriotisk-idylliska sonettsamlingen Djulabije (Äpplen). Romans- och balladdiktningen efter tyska förebilder infördes i den kroatiska litteraturen genom hans diktsamling Glaz iz dubrave Zerovinske (1841). Av rent episkt innehåll är Gusle i tambure (1845). Stor litterär förtjänst inlade han genom sina uppteckningar och bearbetningar av slovenska folkvisor, Narodne pesni ilirske (1839). Hans essäer, som anses grundläggande för den kroatiska kritiken, publicerades i den av honom redigerade tidskriften "Kolo" (1842-43 och 1847-50). Han deltog i den slaviska kongressen i Prag 1848, men stod för övrigt främmande för det politiska livet. Hans samlade verk utgavs 1863-68 av Matica ilirska och 1880 av Matica hrvatska med inledning av Franjo Marković.