Franjo Marković

I den moderna världen har Franjo Marković blivit ett ämne av ökande intresse för ett brett spektrum av människor. Från experter på området till de som vet lite om ämnet, Franjo Marković har fångat allas uppmärksamhet. Med den snabba utvecklingen av teknik och samhälle har Franjo Marković blivit relevant i olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska komplexiteten och dimensionerna av Franjo Marković, analysera dess inverkan på olika områden och erbjuda en heltäckande översikt av denna spännande fråga.

Franjo Marković

Franjo Marković, född 26 juli 1845 i Križevci, död 15 september 1914 i Zagreb, var en kroatisk författare och litteraturhistoriker.

Marković var professor i filosofi vid Zagrebs universitet. Han inlade stora förtjänster om sitt lands litteratur genom sina i Sydslaviska akademiens årsskrifter ("Rad") publicerade studier om Medo Pucić, Luka Botić, August Šenoa och Ivan Gundulić (Estetička ocjena Gundulićeva Osmana) till försvar för skaldeverkets omstridda enhetlighet.

Som originalpoet författade Marković ett romantiskt epos Kohan i Vlasta (om Elbe-slavernas kamp mot de övermäktiga tyskarna, 1868), de historiskpatriotiska tragedierna Karlo Drački, Benko Bot och Zvonimir, kralj hrvatski ("Zvonimir, kung av Kroatien") samt en lyrisk diktsamling Iz mladih dana ("Från unga dagar", 1884) jämte den episka idyllen Dom i sviet ("Hem och värld"). Dessutom redigerade han sydslaviska diktsamlingar (Gundulićs "Dubravka" samt verk av bland andra Stanko Vraz och Petar Preradović).

Källor