Skatgås
I nästa artikel kommer vi att utforska och analysera Skatgås på djupet. Det här ämnet har fångat akademiker och experters uppmärksamhet de senaste åren, vilket har skapat en debatt som fortsätter idag. Från dess ursprung till dess relevans i det moderna samhället har Skatgås varit föremål för studier och forskning som har belyst dess mångfaldiga aspekter och dess implikationer inom olika områden. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att undersöka de olika perspektiv som finns kring detta ämne och dess inverkan på vardagen. Dessutom kommer vi att fördjupa oss i föga kända aspekter och de senaste nyheterna relaterade till Skatgås, i syfte att ge läsaren en komplett och uppdaterad vision av detta fascinerande ämne.
| Skatgås Status i världen: Livskraftig (lc) | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Skatgäss Anseranatidae Sclater, 1880 |
| Släkte | Anseranas Lesson, 1828 |
| Art | Skatgås A. semipalmata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anseranas semipalmata | |
| Auktor | Latham, 1798 |
Skatgås (Anseranas semipalmata) är en and som återfinns i Australien och Nya Guinea. Arten är en mycket distinkt andfågel som på grund av detta numera oftast placeras i den egna familjen Anseranatidae.
Systematik
Skatgåsen är en distinkt medlem i ordningen andfåglar (Anseriformes) och föreslås en placering i den egna familjen Anseranatidae i det egna släktet Anseranas. Denna placering föreslogs först av Sibley-Ahlquist, 1990, baserat på DNA-DNA-hybridisering. Detta stöds av morfologiska studier.
Familjen Anseranatidae är mycket gammal och utvecklades redan före krita/tertiär-utdöendet. Fossila fynd från familjen är få men en obeskriven art från sen oligocen i Billy-Créchy i Frankrike tillskrivs familjen. Släktet Anatalavis som är känt från sen krita/tidig paleocen i New Jersey, USA och från tidig eocen i Walton-on-the-Naze, Essex, England beskrivs ibland som de första kända arterna inom familjen.
Utbredning
Den häckar i norra och östra Australien i Western Australia, Northern Territory, Queensland så långt söderut på östkusten som till Rockhampton. Tidigare häckade den så långt söderut som till Victoria och östra South Australia men i dessa delstater är den utdöd. Dock har man återintroducerat arten i Victoria. Arten häckar även på och i Irian Jaya och Papua Nya Guinea på södra Nya Guinea.
Tillfälligtvis observeras den på Tasmanien och i New South Wales och den har observerats i Indonesien.
Utseende, läte och fältkännetecken
Skatgåsen är en omisskännlig stor fågel med en svartvit fjäderdräkt och långa kraftiga gula ben. De stora fötterna är bara delvis försedda med simhud. Näbbfärgen varierar från gulorange till rosa och den har en ljusgrå näbbnagel. Könen är lika till utseendet men hanarna är större. Till skillnad från änderna (Anatidae) så ruggar de gradvis och är därmed aldrig flygoförmögna.
Under häckningsperioden lever de tillsammans familjevis eller i mindre flockar men utanför häckningstiden kan de uppträda i stora skränande flockar med flera tusen individer.
Den har ett högljutt ljust trumpetande läte.
Ekologi
Biotop och föda
Den återfinns i öppna vattenbiotoper som laguner, flodbäddar, sjöar och träsk. Den är mestadels en stannfågel men vissa populationer genomför förflyttningar under torrperioden. Den födosöker både på land och i vattnet där den främst äter växtdelar men även animalisk föda.
Häckning
Den placerar sitt platta rede på marken, ofta i mitten av ett träsk, och lägger i genomsnitt fem till åtta gulvita ägg. En del hanar parar sig med två honor som då lägger äggen i samma rede och då kan det förekomma reden med upp till 14 ägg. Häckningsperioden varierar mellan antingen januari–mars eller juli–december beroende på när regnperioden infaller.
Status och hot
Världspopulationen är inte hotad och kategoriseras av Birdlife International som livskraftig. Viss kontrollerad avskjutning sker på platser i Australien under perioder då antalet är stort. Däremot är den lokalt återintroducerade populationen i Victoria hotad och kategoriseras som missgynnad (NT).
Referenser
Noter
- ^ BirdLife International 2012 Anseranas semipalmata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Livesey, 1997
- ^ Dickinson, 2003
- ^ Don Roberson, Bird Families of the World 8th ed. Arkiverad 15 juni 2008 hämtat från the Wayback Machine., läst 2008-06-07
- ^ Hugueney et al, 2003
- ^ Neville W Cayley & Terence R. Lindsey (2000). What Bird is That? A completetly revised and update edition of the classic Australian ornithological work.. Sydney. sid. 4. ISBN 1865151300
- ^ Larsson, 2001
- ^ Victorian Department of Sustainability and Environment (2007) Advisory List of Threatened Vertebrate Fauna in Victoria - 2007, Department of Sustainability and Environment, East Melbourne, Victoria, sid:15, ISBN 978-1-74208-039-0
Källor
- Cayley, Neville W. & Lindsey, Terence R.(2000). What Bird is That? A completetly revised and update edition of the classic Australian ornithological work., sid:4, ISBN 1-86515-130-0.
- Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Magpie Goose, läst 2008-06-07, där följande källor anges:
- Hugueney, Marguerite; Berthet, Didier; Bodergat, Anne-Marie; Escuillié, François; Mourer-Chauviré, Cécile & Wattinne, Aurélia (2003): La limite Oligocène-Miocène en Limagne-changements fauniques chez les mammifères, oiseaux et ostracodes des différents niveaux de Billy-Créchy (Allier, France). Geobios 36: 719-731 doi:10.1016/j.geobios.2003.01.002 (HTML sammanfattning)
- Madge, Steve & Burn, Hilary (1987) Wildfowl : an identification guide to the ducks, geese and swans of the world. Helm Identification Guides, London, ISBN 0-7470-2201-1
- Pringle, J. D. (1985) The Waterbirds of Australia. National Photographic Index of Australian Wildlife, Australian Museum/Angus and Robertson, Sydney.
Externa länkar
- BirdLife International artfaktablad
Wikimedia Commons har media som rör skatgås.
Wikispecies har information om skatgås.
|