I dagens värld har Jan Blomberg fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess relevans på marknaden eller dess påverkan på populärkulturen, är Jan Blomberg ett ämne som aldrig slutar att överraska och sätta en trend. Från dess början till nutid har Jan Blomberg spelat en grundläggande roll i olika aspekter av det dagliga livet, genererat motstridiga åsikter och väckt ständigt intresse från allmänheten. I den här artikeln kommer vi att ytterligare utforska effekten och betydelsen av Jan Blomberg, och analysera dess utveckling över tid och dess innebörd idag.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Jan Blomberg | |
Född | 6 oktober 1934 Bromma |
---|---|
Död | 8 maj 1997 (62 år) Oscars församling, Stockholm |
Utbildad vid | Royal Academy of Dramatic Art[1] |
Aktiva år | 1960–1997 |
Föräldrar | Hugo Blomberg Eva Westergren |
Släktingar | Erik Blomberg (farbror) Margareta Köhler (faster) Lill-Marie Blomberg (kusin) Monica Kempe (kusin) Hugo Blomberg (farfars bror) |
IMDb SFDb |
Jan Blomberg, född 6 oktober 1934 i Bromma, död 8 maj 1997 i Oscars församling i Stockholm,[2] var en svensk skådespelare.
Blomberg var son till radiodirektören Hugo Blomberg, brorson till konsthistorikern Erik Blomberg och möbel- och inredningsarkitekten Margareta Köhler, och brorsons son till statsrättsläraren och politikern Hugo Blomberg.
Han utbildade sig vid Dramatens elevskola 1959–1962. På Dramaten medverkade han i 82 uppsättningar mellan åren 1960 och 1997 bland andra Hamlet, Folkungasagan, Erik XIV, Mästaren och Margarita, Dödsdansen, Den inbillade sjuke och Mäster Olof.[3] Under en period var han engagerad vid Upsala Stadsteater.
Blomberg hade en karakteristisk röst som användes som berättarröst i bland annat i adventskalendern T. Sventon praktiserande privatdetektiv 1989. Han fick ofta spela udda och originella typer till exempel den bisarre Harry i Jan Halldoffs film Stenansiktet 1973, den lätt alkoholiserade vaktmästaren i Xerxes 1988 eller den homosexuelle språklektorn Axel i Lars Noréns TV-pjäs Ett sorts Hades 1996.
Jan Blomberg tilldelades Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium 1981.
Han var öppet homosexuell.[4]
Jan Blomberg är begravd på Solna kyrkogård.[5]