I den här artikeln kommer vi att utforska i detalj HL Tauri, ett ämne som har haft en betydande inverkan på olika aspekter av det samtida samhället. Sedan dess uppkomst har HL Tauri fångat uppmärksamheten hos akademiker, experter inom området och allmänheten, och skapat debatt och intresse kring dess implikationer. Under åren har HL Tauri utvecklats och fått nya nyanser, och blivit en referenspunkt som har markerat ett före och efter inom olika områden. Genom en omfattande analys kommer vi att undersöka de olika dimensionerna av HL Tauri, från dess ursprung till dess relevans idag, såväl som dess eventuella framtida fokus. Dessutom kommer vi att ta upp de olika perspektiv och åsikter som har vuxit fram kring detta fenomen, i syfte att ge en heltäckande och berikande vision av HL Tauri.
HL Tauri | |
![]() En bild från superteleskopet ALMA i Chile från 2014, på planetbildningen vid stjärnan HL Tauri[1] | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Oxen |
Rektascension | 04t 31m 38,43s[2] |
Deklination | +18° 13′ 57,65″[2] |
Skenbar magnitud () | 15,1 |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | K7:e(T)-M2:e(T) [3] |
B–V | +0,92 |
Variabeltyp | T Tauri-variabel |
Astrometri | |
Egenrörelse (µ) | RA: +8,0 mas/år Dek.: +21,8 mas/år |
Avstånd | 450[4] lå |
Andra beteckningar | |
AAVSO 0425+18B, HBC 49[3], JCMTSE J043138.3+181356, SSV LDN 1551 1, FGM2003 29, AKARI-IRC-V1 J0431384+181357, JCMTSF J043138.3+181356, UCAC2 38202581, FGM2003 S19, GSC 01269-01065, JP11 5275, WISE J043138.42+181357.6, FK83 LDN 1551 11, Haro 6-14, 2MASS J04313843+1813576, XEST 22-043, GBA2007 1319, PSCz P04287+1807, 2XMM J043138.4+181357, GMM2009 Tau L1551 2, IRAS 04287+1807, SDSS J043138.46+181357.8, BFR2003 35[2] |
HL Tauri är en ung T Tauri-stjärna[5] i Oxens stjärnbild, ungefär 450 ljusår från jorden.[4]
Luminositeten och temperaturen tyder på att HL Tauri är yngre än 100000 år.[6] Stjärnan är av magnitud 15,1 och därmed väldigt ljussvag.[2]
Den är omgiven av en protoplanetär skiva, som astronomerna 2014 lyckades skapa en bild av. Det var första gången bildbevis på en protoplanetär bildning skapades och det skedde med hjälp av det stora radioteleskopet ALMA[a] i Atacama-öknen, i Chile. Radiosignalerna fogades ihop på ett sätt som gjorde att man lyckades filtrera bort de stoftmoln som annars skymmer stjärnan.[7]