Gul abborre

I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Gul abborre. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att fördjupa oss i höjdpunkterna i Gul abborre och dess inverkan på olika områden. Vi kommer att analysera dess inflytande på samhället, dess utveckling över tid och dess möjliga konsekvenser för framtiden. Genom en mängd olika perspektiv och tillvägagångssätt strävar vi efter att erbjuda en heltäckande och berikande syn på Gul abborre, med syftet att ge läsaren en djupare och mer kontextualiserad förståelse av detta spännande ämne. Följ med oss ​​på denna upptäckts- och reflektionsresa!

Gul abborre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
FamiljAbborrfiskar
Percidae
SläkteAbborrsläktet
Perca
ArtGul abborre
P. flavescens
Vetenskapligt namn
§ Perca flavescens
AuktorMitchill, 1814[2]
Synonymer
Perca acuta Cuvier, 1828[3]
Perca notata Rafinesque, 1818[3]
Perca fluviatilis (Mitchill, 1814)[3]
Morone flavescens Mitchill, 1814[3]
Perca americana Schrank, 1792[4]
Perca fluviatilis (non Linnaeus, 1758)[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Gul abborre[5] eller nordamerikansk abborre[5] (Perca flavescens[6]) är en fiskart som finns i Nordamerika. Den ingår i släktet Perca och familjen abborrfiskar.[7][8] Inga underarter finns listade.[7]

Utseende

En avlång fisk med tydlig, böjd sidolinje och två ryggfenor; den främre med 12 till 14 hårda taggstrålar, den bakre med 12 till 13 mjukstrålar samt 2 till 3 taggstrålar. Analfenan har 2 taggstrålar och 7 till 8 taggstrålar. Som hos den vanliga abborren är fjällen kölade, vilket gör att huden känns sträv vid beröring. Även färgteckningen påminner om abborrens, med 6 till 8 mörka tvärstrimmor längs kroppen. Grundfärgen är dock mera guldgul, även om ungfiskarna är ljusare, mer vitaktiga. På bakre delen av den främre ryggfenan finns ofta en svart fläck. Buk- och analfenorna har vanligen en gul till rödaktig anstrykning, speciellt på hanen under parningstiden.[9] Som mest kan arten bli 50 cm lång och väga 1,91 kg, men blir vanligtvis inte mycket mer än 19 cm.[10] Honorna växer snabbare och blir ofta större än hanarna.[9]

Vanor

Den gula abborren är en stimfisk som föredrar förhållandevis grunda, strandnära vatten[11] som floder, strömmar, selvatten, dammar[12] och sjöar. Den kan även gå ut i brackvatten och saltsjöar.[10]

Arten migrerar ut till djupare vatten för att övervintra under hösten.[9] Dock är den fortfarande aktiv under denna period.[11]

Födan, som tas under dagen (under natten förefaller fiskarna vila på bottnen[11]) består av insektslarver, större ryggradslösa djur som snäckor och kräftor, fiskar samt fiskägg.[10] De små ungarna tar plankton.[12] Arten blir inte särskilt gammal; få individer blir mycket äldre än 7 år.[9]

Fortplantning

Hanarna blir könsmogna mellan 1 och 3 års ålder, honorna mellan 2 och 4 år. Leken sker under april till tidigt i maj vid en vattentemperatur på 7 - 11 °C då fiskarna vandrar till grunda, vegetationsrika vatten med småstens-, grus- eller sandbotten från vinterns övervintringsvatten. Hanarna anländer först. Under leken har varje hona vanligen sällskap av 2 till 5 hanar. I samband med äggläggningen simmar honan över bottnen med kroppen böjd till U-form följd av en av hanarna, medan de övriga är passiva. Därefter avger hon äggen i en lång gelésträng varpå den aktiva hanen får sällskap av minst en av de övriga, som tillsammans avger mjölke. Äggen kläcks efter 8 till 10 dagar; de nykläckta larverna är 4 till 7 mm långa, och har redan fullt utvecklade käkar, tänder och ögon. De håller sig på djupare vatten tills fenorna är fullt utvecklade. Ynglen börjar aktivt ta föda vid 7 mm längd, även om innehållet i gulesäcken inte är förbrukat.[9]

Betydelse för människan

Arten är en populär matfisk och föremål för både yrkesmässigt fiske och sportfiske.[10] I Stora sjöarna är den en kommersiellt viktig art för fiskare både från USA och Kanada.[9]

Utbredning

Det ursprungliga utbredningsområdet omfattar Nordamerika från Nova Scotia och Quebec till Northwest Territories i Kanada, samt söderut till Ohio, Illinois och Nebraska. I floderna med utflöde på Atlantkusten går den ner till Santee River i South Carolina.[10] Den gula abborren har införts till alla delstater på USA:s fastland inklusive Alaska.[13]

Referenser

  1. ^ Smith, K. & Darwall, W.R.T. 2013 Perca flavescens . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 4 augusti 2019.
  2. ^ ”'Perca flavescens (Mitchill, 1814)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=168469. Läst 21 april 2012. 
  3. ^ Scott, W.B. and E.J. Crossman (1973) Freshwater fishes of Canada., Bull. Fish. Res. Board Can. 184:1-966.
  4. ^ Eschmeyer, W.N. and Fricke R. (eds.) (2011) Catalog of fishes. Updated internet version of 05 May 2011., Catalog databases of CAS cited in FishBase (website).
  5. ^ Sven O Kullander (13 september 2008). ”Naturhistoriska riksmuseets databas över fisknamn”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 14 december 2013. https://web.archive.org/web/20131214095552/http://artedi.nrm.se/fishnames/namefind.php?FormData=Perciformes&Verbosity=Listing&Submit=Skicka&MaxRecs=1000&Category=cOrder&Precision=%3D&Ordering=default. Läst 5 januari 2012. 
  6. ^ Page, L.M. and B.M. Burr (1991) A field guide to freshwater fishes of North America north of Mexico., Houghton Mifflin Company, Boston. 432 p.
  7. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/perca+flavescens/match/1. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  9. ^ Sara Creque (2000). ”Perca flavescens American perch” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Perca_flavescens.html. Läst 22 april 2012. 
  10. ^ Luna, Susan M. (15 november 2011). ”'Perca flavescens (Mitchill, 1814) American yellow perch” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Perca-flavescens.html. Läst 21 april 2012. 
  11. ^ ”Yellow Perch Perca flavescens” (på engelska). Michigan Department of Natural Resources. http://www.michigan.gov/dnr/0,4570,7-153-10364_18958-45696--,00.html. Läst 21 april 2012. 
  12. ^ ”Yellow Perch Perca flavescens” (på engelska). Virginia Department of Game and Inland Fisheries. 2012. Arkiverad från originalet den 7 december 2011. https://web.archive.org/web/20111207222010/http://www.dgif.virginia.gov/wildlife/fish/details.asp?fish=010206. Läst 21 april 2012. 
  13. ^ Pam Fuller & Matt Neilson (19 augusti 2009). ”Perca flavescens (yellow perch)” (på engelska). US Geological Survey. http://nas.er.usgs.gov/queries/factsheet.aspx?SpeciesID=820. Läst 21 april 2012. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​​ • GBIF: 2382004​​​ • Inaturalist: 58627​ • ITIS: 168469​ • IUCN: 202567​ • NCBI: 8167​​ • WoRMS: 275313​ • FishBase: 359​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​