Plankton

I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Plankton i detalj, och analysera dess betydelse, utveckling och relevans i dagens samhälle. Från dess ursprung till dess nuvarande situation kommer vi att ta upp olika aspekter som kontextualiserar relevansen av Plankton idag. Genom en holistisk analys kommer vi att gå igenom de olika förhållningssätten och perspektiven kring Plankton, samt dess inverkan på olika områden i det dagliga livet. På samma sätt kommer vi att undersöka implikationerna av Plankton i det samtida samhället, med tanke på dess inflytande på aspekter som kultur, ekonomi, politik och teknik. Genom den här artikeln försöker vi ge en heltäckande och uppdaterad vision av Plankton, för att skapa större förståelse och reflektion över dess påverkan på vår miljö.

För luftburna plankton, se Luftplankton. För växtplankton, se Fytoplankton.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Plankton i förstoring.
Förekomst av plankton i världen.
      - Låga planktonnivåer.
      - Medelhöga planktonnivåer.
      - Höga planktonnivåer.

Plankton (av grekiska planktos, ’kringdrivande’) är sammanfattningsnamnet för i vatten fritt kringdrivande organismer som saknar aktiv rörelseförmåga eller vars rörelseförmåga är så obetydlig att de är beroende av vattnets strömningar för att förflytta sig. Vanligen avses mikroskopiska djur, alger och bakterier, men det finns även större organismer som uppfyller definitionen, så som de flesta maneter.

Växtplankton utgör basen för näringskedjan i haven, som föda för både djurplankton och större djur. Djurplankton i sin tur är basen både för mindre djur som kräftdjur och småfisk (sill och sardiner), som större djur upp till bardvalarna, jordens största djur, vilka livnär sig huvudsakligen på kräftdjur som krill. Särskilt i näringsfattiga sjöar och hav utgör bakterieplankton en stor del av den totala biomassan. De kan utnyttja löst organiskt material som transporteras till sjöar från omgivningarna. Genom att bakterierna i sin tur äts upp av djurplankton kan de i vissa fall utgöra basen för näringskedjan i sjöar.

Plankton i haven kallas haliplankton, sötvattensplankton kallas limnoplankton.

Begreppets historik

Ordet plankton myntades 1887 av Victor Hensen som var den förste att studera dessa. Han inkluderade dock även icke levande ansamlingar av näring i vattnet. Carl Apstein var den förste att studera sötvattenplankton 1896. Carl Wesenberg-Lund gjorde 1900 försök att morfologiskt definiera plankton, och lade då fram den så kallade "svävteorin" som gick ut på att plankton deras anatomi främst var avsedd för att sväva i vatten. Senare kom dock noggrannare studier att konstatera att många plankton är utomordentliga simmare.

Ofta klassificeras plankton utifrån sin storlek:

  • Megaplankton, 20+ mm
  • Makroplankton, 2–20 mm
  • Mesoplankton, 0,2 mm-2 mm
  • Mikroplankton, 20-200 μm
  • Nanoplankton, 2-20 μm
  • Picoplankton, 0,2-2 μm, mestadels bakterier
  • Femtoplankton, mindre än 0,2 μm, virus

Fytoplankton och zooplankton

Växtplankton kallas även fytoplankton.

Djurplankton eller zooplankton består av organismer som inte utför fotosyntes. De livnär sig av organismer från växtplankton eller av andra organismer från djurplankton. Enligt nyare forskningar utgör hoppkräftor av släktet Calanus världens största biologiska massa utanför växtriket.

Bakterieplankton

Bakterieplankton är små, vanligtvis mindre än 1µm. Å andra sidan är de många, vanligtvis mellan 1 och 3 miljoner celler per milliliter sjö- eller havsvatten. Bakterieplankton består av bakterier och arkéer.

Bildgalleri

Källor

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 750-751 

Externa länkar