Gator och torg i Gamla stan präglas av att detta var Stadsholmen, där Stockholm grundades och också av att stadsholmen länge utgjorde den enda landförbindelse mellan landen norr om Mälaren, Uppland, och söder därom, Södermanland.
Bebyggelsen i Gamla stan började med slottet och uppe på åsen innanför de på 1200-talet resta försvarsmurararna, vilka gick utmed dagens Västerlånggatan och Österlånggatan. Området utanför murarna började bebyggas redan från 1300-talet och detta område ut mot stränderna var i princip färdigbyggt i början av 1600-talet.
Efter den stora branden 1625 skedde en ombyggnad av det västra och sydvästra området och Lilla och Stora Nygatan drogs fram. Strax efter revs också de sista resterna av de gamla stadsmurarna. En ny stor gata utmed Saltsjön anlades också – Skeppsbron. Efter 1600-talet har bara marginella förändringar skett av gator och torg i Gamla stan.
De äldsta kända bevarade gatunamnen i Stockholm och Gamla stan är Köpmangatan omnämnd första gången 1323 och Skomakargatan några år senare. Från 1400-talet finns namn som Stortorget, Kornhamn, Slottsbacken och Järntorget, liksom många namn som påminner om olika kyrkliga företeelser till exempel Stora Gråmunkegränd, Svartmangatan och Själagårdsgatan. Även Kindstugatan och Kåkbrinken är belagda från 1400-talet.
Västerlånggatan och Österlånggatan har också medeltida anor. Få namn har kommit till på 1800-talet; till dem hör Slussplan och Telegrafgränd och på 1900-talet namnsattes främst kajer och broar till exempel Riddarhuskajen, Kanslikajen och Stallbron.