Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Gåstorget, som har varit föremål för intresse och debatt inom olika områden. Gåstorget är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos akademiker, experter och samhället i allmänhet på grund av dess relevans och genomslagskraft idag. Gåstorget har genom åren varit föremål för studier, forskning och analyser som har belyst dess implikationer och konsekvenser i olika aspekter av det dagliga livet. I denna mening är det tänkt att grundligt utforska innebörden, ursprunget, påverkan och möjliga lösningar relaterade till Gåstorget, för att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne.
Gåstorget är ett mycket litet torg i Gamla stan i Stockholm. Torget kom till på 1790-talet, då det användes som vändplan för brandförsvarets hästdragna vagnar. Torget ligger mellan kvarteren Pomona större och Pomona mindre, och mäter ungefär 10×10 meter.
Från och med 1730, efter ett förslag av stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg (1683–1773), började man skapa utrymmen i staden där brandförsvaret kunde vända med häst och vagn, och 1796 skapades ett sådant utrymme på nuvarande Gåstorget. En liknande vändplats anordnades 1783 på Tyska brunnsplan. Planen mellan Gåsgränd och Överskärargränd fick inget officiellt namn, men kallades allmänt Gåsplan eller Gåstorget. 1981 lades ett förslag om att uppkalla torget efter Evert Taube, men förslaget avslogs, och i stället gjordes det nuvarande namnet officiellt.
Vid torget står bronsstatyn Tungviktare av Sven Lundqvist, rest 1967.