I den här artikeln kommer vi att utforska i detalj Friedrich Wöhler, ett ämne av stor relevans idag. Genom historien har Friedrich Wöhler varit föremål för debatt och kontroverser, vilket genererat stort intresse både inom akademin och i den populära sfären. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Friedrich Wöhler spelat en grundläggande roll inom olika områden av mänskligt liv. Genom en uttömmande analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna relaterade till Friedrich Wöhler, fördjupa oss i dess betydelse, dess implikationer och dess relevans i den samtida världen. Utan tvekan är Friedrich Wöhler ett ämne som förtjänar att utforskas på ett djupt och detaljerat sätt, för att förstå dess inflytande och dess räckvidd i dagens samhälle.
Friedrich Wöhler | |
![]() Friedrich Wöhler, 1856. | |
Född | 31 juli 1800[1][2][3] Frankfurt-Eschersheim[4] |
---|---|
Död | 23 september 1882[5][6][2] (82 år) Göttingen[7][8][9] |
Begravd | Stadtfriedhof Göttingen[10] |
Medborgare i | Konungariket Preussen, Kurfurstendömet Hessen, Hessen-Kassel och Kejsardömet Tyskland |
Utbildad vid | Philipps-Universität Marburg Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg ![]() |
Sysselsättning | Kemist, universitetslärare, biokemist |
Arbetsgivare | Göttingens universitet Berliner Gewerbeschule (1825–1831) |
Barn | August Wöhler (f. 1831) |
Utmärkelser | |
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1853) Utländsk ledamot av Royal Society (1854)[11] Copleymedaljen (1872)[12] Cothenius-medaljen (1880) Riddare av Hederslegionen Pour le Mérite för vetenskap och konst | |
Redigera Wikidata |
Friedrich Wöhler, född 31 juli 1800 i Eschersheim, idag ett distrikt i Frankfurt am Main, död 23 september 1882 i Göttingen, var en tysk kemist, mest känd för sin syntes av urea (urinämne) 1828. Detta var det första organiska ämne som syntetiserades från helt icke-organiska utgångsämnen. Detta ledde till att man övergav teorin om att en särskild "livskraft" ("vitalitetsprincipen") behövdes för att skapa kolföreningar. Wöhler var även först med att isolera många av grundämnena.
År 1823 avslutade Wöhler sina medicinstudier i Heidelberg vid Leopold Gmelins laboratorium, som arrangerade en möjlighet för Wöhler att arbeta hos Jöns Jacob Berzelius i Stockholm. Från 1825 till 1831 var Wöhler lärare vid yrkesskolan i Berlin, från 1828 med titeln professor. Från 1831 till 1836 var han professor vid högre yrkesskolan (Polytechnikum) i Kassel. Efter Friedrich Stromeyers död 1835 blev Wöhler 1836 hans efterföljare på professuren i medicin, kemi och farmaci vid universitetet i Göttingen och verkade där till sin död 1882. Wöhler blev känd för det han råkade framställa. Wöhler var ledamot av Vetenskapsakademien i Göttingen och invaldes 1834 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han tilldelades Copleymedaljen 1872.
|