Claude Bernard
För andra betydelser, se
Claude Bernard (olika betydelser).
Claude Bernard |
Claude Bernard, 29 september 2010. |
Född | 12 juli 1813 Saint-Julien, Frankrike |
---|
Död | 11 februari 1878 (64 år) Paris |
---|
Begravd | Père-Lachaise kartor och Grave of Claude Bernard |
---|
Medborgare i | Frankrike |
---|
Utbildad vid | Medicinska fakulteten i Paris, doktorsexamen vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris, doktorsexamen, 1853 |
---|
Sysselsättning | Läkarförfattare, professor, fysiolog, psykolog, politiker, läkare |
---|
Befattning |
---|
Senator i andra franska kejsardömet Stol nummer 29 i Franska akademien (1868–1878) President, Franska vetenskapsakademin (1869–1869) Ordförande, Association française pour l'avancement des sciences |
Arbetsgivare | École pratique des hautes études Muséum national d'histoire naturelle Medicinska fakulteten i Paris Collège de France (1855–1878) |
---|
Känd för | Grundare av den moderna experimentella fysiologin och experimentella farmakologin. |
---|
Maka | Marie Françoise Bernard |
---|
Utmärkelser |
---|
Utländsk ledamot av Royal Society (1864) Balymedaljen (1875) Copleymedaljen (1876) Kommendör av Hederslegionen |
Namnteckning |
---|
|
Redigera Wikidata |
Claude Bernard, född 12 juli 1813, död 11 februari 1878, var en fransk fysiolog, grundare av den moderna experimentella fysiologin och experimentella farmakologin.
Bernard blev medicine doktor 1843, och var från 1847 biträdande professor i medicin vid Collège de France. År 1852 erhöll han en personlig professur i fysiologi vid Paris universitet och 1868 blev han professor i allmän fysiologi vid Muséum d'historie naturelle. Bernard myntade det viktiga begreppet inre miljö, och hävdade att de olika mekanismerna i kroppen strävar efter att bibehålla en konstant inre miljö, även vid växlingar i den yttre miljön. Exempelvis upptäckte han 1851 att när kroppen utsätts för kyla, sänder nervsystemet signaler till de perifera blodkärlen så att de dra ihop sig och på så sätt håller kvar kroppsvärmen.
Bernard visade också att kroppens absorption av föda, liksom en del av matsmältningen, äger rum i tunntarmen, och att levern spelar en viktig roll för att ge resten av kroppen en jämn tillgång på druvsocker.
Bernard blev medlem av Franska vetenskapsakademin 1868. Han blev utländsk medlem av Royal Society 1864, och utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1868. Han tilldelades Copleymedaljen 1876.
Vivisektion
I sin forskning använde Bernard vivisektion, det vill säga dissektion på levande djur. Förutom att det gav forskningsresultat ledde det även till skilsmässa när hans fru såg vilken grymhet han utsatte djuren för.
Källor
Noter
- ^ Bibliothèque nationale de France, Claude Bernard (1813-1878), BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.
- ^ BERNARD Claude (på franska), Franska senaten, läs online.
- ^ Encyclopædia Britannica, Claude Bernard, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Бернар Клод”, Большая советская энциклопедия : , tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.
- ^ Lista över professorer vid Collège de France, läs online.
- ^ senat.fr, läst: 23 april 2022.
- ^ Franska vetenskapsakademin, läs online, läst: 28 maj 2022.
- ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 33, läs online.
- ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.
- ^ Awe for the Tiger, Love for the Lamb: A Chronicle of Sensibility to Animals, Rod Preece, 2003, Läst 03-07-2017
Externa länkar