Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Fjällig munia, som har blivit mycket relevant i dagens samhälle. Från olika områden har Fjällig munia blivit ett ämne för intresse och debatt, vilket genererar motstridiga åsikter och olika perspektiv. Det är viktigt att noggrant analysera aspekterna relaterade till Fjällig munia, dess inverkan på det dagliga livet, dess utveckling över tid och dess relevans i det aktuella sammanhanget. Genom denna artikel kommer vi att försöka ge en bred och kritisk vision av Fjällig munia, med syftet att främja djup reflektion kring detta ämne.
Fjällig munia Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Astrilder Estrildidae |
Släkte | Lonchura |
Art | Fjällig munia L. punctulata |
Vetenskapligt namn | |
§ Lonchura punctulata | |
Auktor | (Carl von Linné, 1758) |
Utbredning | |
![]() | |
Synonymer | |
Muskotfink |
Fjällig munia[2] (Lonchura punctulata) är en tätting i familjen astrilder som återfinns i Sydasien och Sydostasien och som tidigare kallades för muskotfink.[3]
Fjällig munia kan bli ungefär 12 centimeter lång. Både honor och hanar ser likadana ut så det är mycket svårt att skilja könen åt. Huvudet och strupen har en rödbrun färg. Halsens sidor och översidan är rödaktigt chokladbruna, rygg och vingtäckare har vita streck. På bröstet har finken bruna tvärband och vita fläckar som bildar en fjälliknade teckning. Bland dess tolv underarter varierar färgen, men den håller sig till den bruna eller rödbruna skalan.
Fjällig munia delas in i två grupper av tolv underarter med följande utbredning:[3]
Underarten holmesi inkluderas ofta i nominatformen.[4]
Man hittar fågeln i gräs- och örtrika områden, trädgårdar, risfält och i utkanten av byar. Finken äter i huvudsak gräsfrön som den samlar upp ifrån marken och den äter också ris om höstarna, som den plockar ifrån risvipporna. De är mycket sociala fåglar som bildar små flockar, och det händer också att det ingår andra Lonchura-arter i dem.
Fåglarna bygger ofta sina bon i kolonier i buskar eller i träd. Bona brukar byggas av gräs, halm eller bambublad. Boet byggs som ett runt klot som har en sidoingång. Muskotfinken lägger mellan 5 och 7 vita ägg som honan ruvar i ungefär 12 dagar. När ungarna kläckts matas de med halvmogna gräsfrön av sina föräldrar.
Muskotfinken är en bra nybörjarfågel, och man kan både ha den som bur- och voljärfågel. Den anses vara robust, fredlig och ganska anspråkslös. Men den kan vara mycket svår att få att häcka om man håller den som burfågel.
Fjällig munia är en vida spridd art med ett stabilt bestånd. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
|