Vid detta tillfälle vill vi fördjupa oss i den spännande världen av Dupontlärka, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Sedan starten har Dupontlärka varit föremål för debatt, studier och beundran, och blivit ett grundläggande inslag i det moderna livet. Genom åren har Dupontlärka påverkat olika områden avsevärt, från teknik till kultur, vetenskap och samhället i stort. I den här artikeln kommer vi att utforska de många aspekterna av Dupontlärka, såväl som dess inflytande på den samtida världen, i syfte att belysa dess relevans och erbjuda en heltäckande bild av detta spännande ämne.
Dupontlärka Status i världen: Sårbar[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Lärkor Alaudidae |
Släkte | Chersophilus |
Art | Dupontlärka C. duponti |
Vetenskapligt namn | |
§ Chersophilus duponti | |
Auktor | (Vieillot, 1820) |
Utbredning | |
![]() |
Dupontlärka[2] (Chersophilus duponti) är en skygg och mycket svårsedd lärka som förekommer på Iberiska halvön samt i Nordafrika.[3] Sedan 2020 anses den vara utrotningshotad.
Liksom andra lärkor är dupontlärkan kryptiskt tecknad i brunt. Den är jämnstor med sånglärkan (17-18 centimeter) men relativt gracil med lång nacke, långa ben och lång, något nedböjd näbb. Den har liksom sånglärkan streckat bröst och vita stjärtsidor, men saknar vit vingbakkant, är något mörkare och har ett ljust streck på hjässan. Underarten margaritae har något längre näbb och är mer rödbrun i grundfärgen. Könen är lika.
Sången är en upprepad melankolisk, kort och nasal melodi som framförs i gryning och skymning, ofta i sångflykt på hög höjd, även nattetid. Lätet är förvånansvärt svårt att lokalisera.
Dupontlärkan beskrevs ursprungligen av Louis Jean Pierre Vieillot 1820 som placerade den i släktet Alauda.[4][5] Fågelns vetenskapliga och svenska artnamn hedrar Léonard Puech Dupont (1796-1828), fransk handlare i specimen och tidig kolibrikännare, som samlade in arten och visade den för Vieillot.[6][7]
Sedermera har den flyttats till det egna släktet Chersophilus på grund av sitt avvikande utseende. DNA-studier visar förvånande nog att dess närmaste släkting är den mycket avvikande arten streckad ökenlärka (Eremalauda dunni).[8][9]
Dupontlärkan delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
Dupontlärkan förekommer i öppen, sandig, halvöken eller stäpp med tuvor av gräs, såväl på högplatåer, i låglänta områden samt nära kusten. Utanför häckningstid har den även påträffats i sädesfält.[1] Den är mycket skygg, med ryckiga och nervösa rörelser. Vid oro löper den raskt undan och undgår därmed lätt upptäckt. Dupontlärkan lägger tre till fyra ägg på marken, mellan mars och juli.[1] Huvudsakliga födan är insekter och frön.
Fram till 2020 kategoriserade internationella naturvårdsunionen IUCN arten som nära hotad, men har sedermera höjt hotstatusen till sårbar. Relativt kraftiga minskningar i antal har noterats i flera nyckelområden över hela utbredningsområdet, på grund av fragmentering och degradering av dess levnadsmiljö.[1] I Marocko uppskattades populationen 2008 till 15 000 sjungande hanar,[10]i Spanien 3 700–4 000 2018[11] Världspopulationen uppskattas till mellan 25 000 och 35 000 individer.[1] I Spanien uppskattas den ha minskat med åtminstone 40 % mellan 2004 och 2015.[12]
|