I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Bandvingad vråk, som har fångat uppmärksamheten hos både experter och entusiaster. Sedan starten har Bandvingad vråk varit föremål för stort intresse och debatt och genererat ett brett spektrum av åsikter och teorier. Genom historien har Bandvingad vråk visat sig vara ett relevant inslag inom olika områden, från naturvetenskap och teknik till kultur och konst. Genom den här artikeln föreslår vi att vi analyserar de många aspekterna kring Bandvingad vråk på djupet, vilket ger läsaren en bred och komplett vision av detta fascinerande ämne.
Bandvingad vråk Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
![]() Adult av nominatformen B. l. lineatus | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
Familj | Hökar Accipitridae |
Släkte | Buteo |
Art | Bandvingad vråk B. lineatus |
Vetenskapligt namn | |
§ Buteo lineatus | |
Auktor | (Gmelin, 1788) |
Utbredning | |
![]() Utbredningsområde: Orange - Häckningsområde (sommartid) Grönt - Året runt Blått - vinterkvarter | |
![]() Juvenil under 2:a kalenderåret. |
Bandvingad vråk[2] (Buteo lineatus) är en nordamerikansk fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3]
Adulta hanar mäter 43 till 58 centimeter, väger runt 550 gram och har ett genomsnittligt vingspann på 96 cm. Honorna är något större med en längd på 48 till 61 centimeter, en genomsnittlig vikt på 700 gram och ett genomsnittligt vingspann på 105 centimeter. Adulta individer har brunaktigt huvud, rödaktigt bröst, ljus buk med röda tvärgående ränder och mörk ovansida med ljusa fläckar. Stjärten, som är lång för att vara en Buteo-vråk, har tunna vita tvärgående streck. Hos sittande fåglar syns dess röda "axlar" och den har långa gula ben. De västliga populationerna är rödare medan populationerna i Florida generellt är ljusare. Adulta fåglar har kraftigare fläckad ovansida än subadulta.
Bandvingad vråk delas upp i fem underarter fördelade i tre grupper:[3]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
|