Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Agnès Varda, som har varit föremål för intresse och debatt genom åren. I dagens samhälle spelar Agnès Varda en grundläggande roll i olika aspekter av det dagliga livet, och påverkar allt från hur vi förhåller oss till andra till våra beslut på en personlig och professionell nivå. Detta ämne har väckt nyfikenhet hos akademiker, specialister och allmänheten på grund av dess relevans idag. Utefter dessa linjer kommer olika synpunkter och förhållningssätt på Agnès Varda att utforskas, i syfte att ge ett komplett och berikande perspektiv som gör att läsaren bättre förstår vikten av detta ämne i dagens samhälle.
Agnès Varda | |
![]() Agnès Varda vid Filmfestivalen i Berlin 2019. | |
Född | Arlette Varda[1] 30 maj 1928 Ixelles, Belgien |
---|---|
Död | 29 mars 2019 (90 år) Paris, Frankrike |
Begravd | Montparnassekyrkogården |
Medborgare i | Frankrike[2] och Belgien[3][4] |
Utbildad vid | École du Louvre ![]() |
Sysselsättning | Fotograf[5][6], plastic artist, dokumentärmakare[7], manusförfattare[8][6], filmregissör[9] |
Arbetsgivare | European Graduate School |
Make | Jacques Demy (g. 1962–1990) |
Barn | 2 |
Utmärkelser | |
Se lista | |
Webbplats | cine-tamaris.com/agnes-varda/ |
Redigera Wikidata |
Agnès Varda, född 30 maj 1928 i Ixelles, Belgien, död 29 mars 2019 i Paris,[10] var en fransk filmregissör.
Under 1960-talet var Agnès Varda den enda kvinnliga filmregissören som slog igenom i och med den franska nya vågen. Hon var gift med filmregissören Jacques Demy, och hon regisserade tre filmer baserade på honom eller hans verk: Lille Jacques från Nantes (1991), Flickorna fyller 25 (1993) och L'Univers de Jacques Demy (1995).
Agnès Varda arbetade med såväl spel- som dokumentärfilm. Dessutom var hon verksam som fotograf och bildkonstnär. Hennes karriär som filmare inleddes med La Pointe courte (1954), en film som kan ses som en föregångare till den franska nya vågen.[11]
Agnès Varda brukar grupperas tillsammans med Alain Resnais, Chris Marker och William Klein under rubriken "Rive Gauche" (i engelsk litteratur: "The Left Bank Group"). Dessa filmare experimenterade med form och teman som ligger nära modernistiska strömningar inom bildkonst och litteratur, och var mindre inspirerade av amerikansk populärfilm än franska nya vågens förgrundsfigurer.[12] Varda myntade begreppet "cinécriture" (från franskans "écriture" = skrift, skrivande) för att beskriva sitt arbete som regissör, ett ord som för henne innebär alla de kreativa processer som leder fram till själva filmen, oavsett om den har ett manus eller ej.[13] På senare år uppmärksammades hon för de personliga essäfilmerna Efterskörd (Les Glaneurs et la Glaneuse, 2000) och Agnes stränder (Les Plages d'Agnès, 2008).
Agnès Varda utsågs 2008 till hedersdoktor vid konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet.[14]
|