I dagens värld är Ökenfink fortfarande ett ämne av intresse för många människor. Med teknikens framsteg och globaliseringen har Ökenfink blivit ett relevant ämne i det samtida samhället. Oavsett om Ökenfink är en person, en historisk händelse eller ett aktuellt fenomen, kan hans inverkan på våra liv inte underskattas. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika aspekterna av Ökenfink, analysera dess betydelse, dess implikationer och dess inflytande inom olika områden. Från sitt ursprung till sitt nuvarande tillstånd har Ökenfink lämnat en outplånlig prägel på samhället, och det är viktigt att förstå dess räckvidd för att bättre förstå världen omkring oss.
Ökenfink Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Finkar Fringillidae |
Släkte | Rhodospiza Sharpe, 1888 |
Art | Ökenfink R. obsoleta |
Vetenskapligt namn | |
§ Rhodospiza obsoleta | |
Auktor | (Lichtenstein, 1823) |
Synonymer | |
|
Ökenfink[2] (Rhodospiza obsoleta) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3] Den hittas i bergstrakter från Turkiet till Pakistan och norra Kina.
Ökenfinken är en sandfärgad fink med en kroppslängd på 13-14 centimeter. Den har ett karakteristiskt vingmönster med vitkantade svarta spetsar på handpennorna samt ett stort vitt och rosa skärt fält. Stjärten är svart centralt med vita kanter. Hanen har svart tygel, näbb och smalt vitkantade tertialer, medan dessa hos honan är gråbruna.[4]
Fågeln har tre olika typer av lockläten: ett puttrigt drrr'r, ett krökt rosenfinkliknande tvoi samt ett sjungande dveyyt, likt vinterhämpling och stensparv. Den lågmälda sången är en hackig ramsa med invävda summertoner.[4]
Ökenfinken förekommer lokalt i bergstrakter från sydöstra Turkiet till norra Kina och norra Pakistan.[3] Den är delvis flyttfågel som vintertid även ses i Libanon, Irak (där den möjligen häckar i norra delen) och oregelbundet i nordöstra Egypten.[5] Tillfälligt har den påträffats i Armenien, Azerbajdzjan, Kuwait och Qatar.[5] Den har även påträffats ett par gånger på Cypern.[6]
Ökenfinken placeras som ensam art i släktet Rhodospiza. Tidigare ansågs den vara en nära släkting till bergsökenfinken i Rhodopechys, men DNA-studier visar att den snarare står nära grönfinkarna numera i släktet Chloris samt guldvingefinkarna i Rhynchostruthus.[7]
Ökenfinken lever trots namnet inte i ren öken, utan mer i flackt och torrt landskap med bevattnade odlingar och oaser. Den uppträder ofta i flock och sitter till skillnad från liknande ökentrumpetaren gärna i träd, även om den födosöker på marken. Fågeln häckar även i ett träd, eller i en buske.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde, en stor population och den globala populationstrenden är stabil.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
|