I den här artikeln om Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1957 kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till detta ämne som är så relevant idag. Under de kommande raderna kommer vi att analysera dess ursprung, dess utveckling över tid och dess inverkan på samhället. Vi kommer också att undersöka de olika perspektiven och åsikterna om Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1957, samt dess relevans i nutid och framtid. Den här artikeln syftar till att ge en översikt och fullständig översikt av Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1957, med syftet att ge läsarna en djupare förståelse för detta ämne och dess implikationer inom olika områden.
Detta var det första världsmästerskapet som avgjordes hos den nya ishockeystormakten, Sovjetunionen. Mästerskapet hamnade i fokus efter politiska händelser året före. Under oktober-november 1956 skedde Ungernrevolten. I november 1956 slogs upproret i Ungern slutligen ner av sovjetiska trupper med stöd av andra bland Warszawapaktens medlemsstater. Som en reaktion på detta valde USA och Kanada att bojkotta världsmästerskapet i den sovjetiska huvudstaden. Bojkotten följdes av Västtyskland, Norge, Italien och Schweiz.
Antalet deltagande länder blev därmed så få att startfältet fick utökas med länder som normalt inte spelade i en A-turnering, såsom de normala B-nationerna Österrike, Japan och Östtyskland, varav Östtyskland gjorde debut i världsmästerskapssammanhang detta år. Detta gjorde att totalt startade åtta lag i världsmästerskapet och att ingen B-turnering spelades.
I Kanadas frånvaro var värdlandet stora favoriter till att vinna världsmästerskapet. Men istället blev det Sverige som sensationellt erövrade världsmästartiteln för andra gången i historien. Sveriges första titel var för övrigt vid världsmästerskapet 1953, där svenskarna likaledes hade dragit fördel av avhopp från några av favoritlagen.
I matchen mellan Sovjet och Sverige ledde Sverige med 2-0 inför andra perioden, men Sovjet vände och ledde med 4-2 inför tredje, innan svenskarna till slut fixade till 4-4.[1]
Sovjet hade varit så säkra på att vinna världsmästartiteln så att det fanns ingen inspelning med den svenska nationalsången tillgänglig. Det svenska laget skulle då sjunga den svenska nationalsången, men ingen i laget kunde hela texten varvid Lasse Björn föreslog att de skulle sjunga "Helan går" i stället. Så de svenska spelarna sjöng "den svenska nationalsången", Helan går, inför en fullsatt isstadion.[3]