Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Vitgumpad munia, som har varit föremål för intresse och debatt i dagens samhälle. Vitgumpad munia har väckt nyfikenhet och har varit föremål för studier och forskning av olika experter och specialister inom området. Genom historien har Vitgumpad munia spelat en relevant roll i olika sammanhang och genererat motstridiga åsikter, vilket har bidragit till att berika debatten kring detta ämne. I syfte att ge en heltäckande och uppdaterad vision av Vitgumpad munia kommer dess olika aspekter, dess påverkan på samhället och de framtidsperspektiv som föreställs i relation till detta ämne att analyseras.
Vitgumpad munia Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Underordning | Passeri |
Familj | Astrilder Estrildidae |
Släkte | Lonchura |
Art | Vitgumpad munia L. striata |
Vetenskapligt namn | |
§ Lonchura striata | |
Auktor | Linné, 1766 |
Utbredning | |
Synonymer | |
|
Vitgumpad munia[2] (Lonchura striata) är en asiatisk fågelart inom familjen astrilder.[3]
Vitgumpad munia är en 10-11 cm lång fågel med knubbig grå näbb och lång, svart och spetsig stjärt. Adulta fåglar är bruna ovan och på bröstet, ljusare under och som namnet avslöjar med vit övergump. Könen är nästan lika, hanar med något kraftigare huvud och näbb.[4]
Bland lätena hörs ljusa "trr trr" och "prrit prrit".[5]
Vitgumpad munia delas upp i sju underarter med följande utbredning:[3]
Underarten explita inkluderas ofta i subsquamicollis.[6]
Arten är även införd i Japan där den etablerat en population.[1]
Vitgumpad munia är en vanlig fågel i öppet skogslandskap, gräs- och buskmarker och odlingslandskap. Den är en social fågel som ses röra sig genom undervegetationen i grupp på jakt efter frön, ibland i sällskap med andra arter som fläcktimalian. Det rätt stora kupolformade boet av gräs placeras i ett träd, en buske eller i gräs vari den lägger tre till åtta ägg.[4][7][8] De har också setts utnyttja övergivna bayavävarbon. Vitgumpad munia ses ofta nära vatten och har observerats äta alger invid risfält, troligen som proteinkälla.[9][10][11]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller ganska vanlig.[12]
Måsfinken är en tamform av vitgumpad munia. Arten kom till Europa från Japan omkring 1860 och blev snabbt populär som burfågel. Den rekommenderas ofta som nybörjarfågel. Den är lättskött, förökar sig utan problem och kan dessutom användas som amma för andra burfåglar. Numera finns den i en mängd olika färgvarianter, men helvita, brunbrokiga och isabellbrokiga förblir de mest populära.
|