I dagens värld har Vaishnavism blivit en fråga som väcker stort intresse och debatt. Med teknikens framsteg, globaliseringen och sociala förändringar har Vaishnavism positionerat sig som ett relevant ämne som påverkar människor i alla åldrar, kulturer och livsstilar. Sedan dess uppkomst har Vaishnavism genererat oändliga motstridiga åsikter, forskning och reflektioner som försöker förstå dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika dimensionerna och perspektiven av Vaishnavism, med syftet att erbjuda en heltäckande vision som bidrar till att berika dialogen och förståelsen av detta ämne.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Vaishnavism, eller vishnuism, är den kvantitativt helt dominerande riktningen inom hinduismen, med omkring 70 procent av hinduerna som anhängare. Vaishnavismen är en närmast monoteistisk riktning, där man enbart dyrkar Vishnu eller någon av de gudomar som ses som Vishnus avatarer.
Vaishnavismen kan i sin tur indelas i olika riktningar, där några av de viktigaste är de som grundats av följande indiska religionsfilosofer:
Vaishnaviter, liksom shivaiter, tror på existensen av en, enda gudom, som skapare och uppehållare av världsalltet, såväl immanent som transcendent närvarande i världen. I likhet med övriga hinduiska trosriktningar tror man dock även inom vaishnavismen på den samtidiga existensen av lägre gudar. Dessa gudar anses i regel endera som delar av den högsta gudomen, eller som mäktiga existenser skapade av den högste guden.
Vishnu och Shiva ses på vissa håll i Indien som en gemensam gudom med namnet Harihara.
Den ungefär tvåtusenåriga föreställningen om trimurti bearbetades i purana-skrifterna till synsättet att Brahma och Shiva är två lägre uppenbarelseformer av Vishnu.
|